KAB, Klassanteckningsboken, OneNote…Kärt barn har många namn

I mitt förra inlägg berättade jag övergripande om Microsoft Teams, som i skolorganisationer kan fungera som en pedagogisk plattform. Jag har använt Teams i snart en termin. Hur Teams används kan säkert vara olika mellan lärare, men för mig är det ett kontaktställe och den plats där eleverna inlämnar sina examinationsuppgifter. Ibland hör jag sägas: ”Vi jobbar i Teams”. Det kan jag inte riktigt se hur man gör, frånsett konversationsmöjligheten. Det är i OneNote man kan jobba. Teams är en väg in i OneNote – dock inte den jag föredrar.

Jag ber alltid eleverna att gå in via sin skrivbordsapp, OneNote2016, som de har nedladdade i datorerna. Via Teams kan de inte öppna den. När de i Teams väljer Klassanteckningsboken (som är OneNote) hamnar de i appen OneNote, vars funktioner och layout delvis skiljer sig från OneNote2016. En del elever undrar hur de ska hitta rätta appen. Eftersom eleverna använder PC och Windows 10, så säger jag att de enklast väljer förstoringsglaset längst ner till vänster på skärmen och skriver ”one”. Då kommer bägge apparna upp och den väljer den som heter OneNote2016 och har denna ikon: Microsoft har en egen supportsida för detta med två olika OneNote.

I mina grupper har jag valt att själv lägga in allt material direkt i respektive elevs OneNote (vi kallar KlassAnteckningsBoken för KAB men det är OneNote). Jag vet att bl.a. Microsoft i sina utbildningsfilmer tycker att läraren ska lagra innehåll via det s.k. Innehållsbiblioteket. Därifrån kan eleverna sedan själva kopiera materialet och placera in det i OneNote. Jag gör inte på detta sätt än, främst p.g.a. min avsikt att minska inlärningströskeln för eleverna. När vi började med Klassanteckningsboken var allt nytt för dem och det mesta även för mig. Att lära ut det grundläggande, som att öppna rätt app, hitta i OneNote, etc. tog tid. Jag var (är?) ganska ensam om att aktivt använda OneNote på min skola, så eleverna fick bara öva på mina lektioner. När fler lärare börjar använda verktyget, blir det säkert lättare allt eftersom att kräva mer av eleverna. För det finns en viktig fördel med att ha material i Innehållsbiblioteket, nämligen att eleverna inte kan råka radera något där. I deras OneNote-anteckningsböcker har de full möjlighet att ändra, lägga till och ta bort. Inget sådant har dock hänt i mina undervisningsgrupper.

Hur gör jag då när jag jobbar?

När OneNote är tomt börjar jag med att lägga in några standardavsnitt och distribuera till alla elever. Jag brukar ta med Planering, Resurser och Reflektion för alla grupper. I Planering lägger jag in en Översiktsplanering för en längre period och en detaljerad Veckoplanering/elevgrupp. I den står exakt vad vi ska göra och eventuella läxor. Dessa läggs in som sidor under avsnittet Planering. Sedan fyller jag på med avsnitt som får namn efter de arbetsområden vi går igenom under läsåret. Alla elevgrupper i SVA brukar t.ex. få ett avsnitt om Litteratur och ett om Grammatik. I filmen nedan visar jag hur en ny sida enkelt kan distribueras till en eller flera elevgrupper.

Jag kan skriva i vilken anteckningsbok jag vill och under vilken flik som helst. När jag väljer Anteckningsbok för klassen kan jag välja exakt till vilka, en eller flera elever och/eller grupper, jag vill distribuera. Detta kan jag även göra från Innehållsbiblioteket.

Jag inleder alltid mina lektioner med att vi tittar på veckans och dagens planering. Det jag förr skrev på tavlan inför varje lektionspass, visar jag nu på skärm via projektorn. Syfte och mål skriver jag inte, men det kan vara ett förbättringsområde 🙂 På detta sätt får eleverna både muntlig och visuell information om lektionsinnehållet, och de kan läsa den var och närhelst de vill. På gymnasiet är SVA vanligen organiserat i två lektionspass á 80 minuter. Om vi ska börja lektion två den aktuella veckan brukar jag återkoppla till tidigare aktiviteter. Alla veckoplaneringarna finns lättillgängliga, och vi kan överblicka vad vi gjort med några knapptryckningar. Så här kan ett typiskt exempel se ut. Det är väldigt användbart att det går att länka från en sida till en annan i samma anteckningsbok. Jag brukar därför ofta göra en direkt länk från planeringen till en sida med ett dokument vi ska arbeta med.

 

Någon dag innan varje första lektion i veckan skriver jag in elevgruppens detaljplanering för veckan. Om jag blir sjuk eller av annat skäl kommer att vara borta, så finns allt eleverna ska göra lättillgängligt även för en eventuell vikarie. De allra flesta uppgifter som inte finns i den lärobok vi använder producerar jag själv. Eleverna behöver alltså vanligen inte hålla reda på lösa papper eller filer själva; de hittar det vi ska göra i OneNote. Om jag har kortare skönlitterära verk de ska läsa, som dikter eller noveller, skannar jag oftast in texten till anteckningsboken. För det använder jag oftast min mobiltelefon eller min privata skanner hemma. Om vi arbetar med pdf-filer, brukar jag via Word 2016 fina konverteringsfunktion lägga in filerna som Word-dokoment, eftersom de då går att arbeta i. Med denna utmärkta funktion direkt i Word behöverjag inte längre använda webbaserade gratisprogram för att fixa till eller göra en pdf skrivbar. Man kan förstås skriva ut materialet i OneNote om man vill.

Materialet i OneNote kan i sin helhet delas med andra. När man delar kan man välja om mottagaren ska kunna läsa eller läsa och redigera. Jag kan tänka mig att detta är användbart för lite yngre elever, vars föräldrar vill ha koll på barnens studier. OneNote medger alltså väldigt god insyn för vårdnadshavare om läraren så önskar. Vill läraren dela med t.ex. en mentorskollega går det också lätt som en plätt.

I OneNote kan jag infoga det mesta. Alla filmer som finns på t.ex. Youtube och Vimeo kan bäddas in direkt med sin URL-länk; inbäddningskod fungerar däremot inte. För t.ex. en del av UR:s filmer är det synd att kodinbäddning saknas eftersom länk då måste användas. Nåja, att klicka på en länk är ju inte jobbigt. Det är mest estetiskt som länk är tråkigt. Av samma anledning infogar jag oftast Utskriftsbild i stället för Bifogad fil. Dessutom ser eleverna direkt innehållet utan att behöva öppna. Det måste de dock göra om de ska spara eller på annat sätt använda filen.

En infogad utskriftsbild på en sida kan se ut så här:

Självklart kan bilder, tabeller och grafer också infogas. Det går även att spela in ljud och video direkt i OneNote. Ljudinspelning har jag t.ex. använt till uttalsinstruktion till SVA-elever. Jag tan tänka mig att ljud också är bra som extra anpassning till vissa elever.

Jag har privat en PC med digital penna. Jag kan med den göra manuella anteckningar och ge feedback till eleverna. Jag väldigt förtjust i den funktionen. Det kan se ut så här:

 

Pennan är kul och användbar. Tyvärr, håller inte arbetsgivaren med PC med penna vilket gör att jag hänvisas till hemarbete, om den ska anvädas.

I OneNote, liksom i Microsofts övriga nyttoprogram, finns väldigt många funktioner. Beroende på vilken version av ett program (online eller skrivbordsapp) får man olika möjlighetet. Många verktyg och funktioner är överkurs för många. Andra väldigt användbara för vissa. Det som gör att jag trots min gamla förkärlek för GAFE ändå ser potentialen med Microsofts verktyg är den stora flexibiliteten.  För att lära sig det mest användbara behöver man träna och jobba i skarpt läge med eleverna. Om en hel organisation gör det, sker naturligtvis samordningsvinster. Eleverna blir mer vana och kan hjälpa mindre skickliga kamrater och lärare. Att som lärare vara fylld av prestige när digitala system ska implementeras är rätt lönlöst. Att implementeringen däremot tar tid är dock viktigt för bl.a. skolledare att förhålla sig till. Hur det kan göras är emellertid ämne för en annan bloggtext. Kanske kommer den, kanske inte, men jag har många synpunkter och idéer…

(310)

Är Teams något att ha?

Min kommun valde för ungefär ett år sedan som pedagogisk plattform och informationskanal inom kommunens förvaltningar Office365 , dvs. Microsofts omfattande lösning för företag och offentlig verksamhet. Själv var jag ärligt skeptisk till hur det komplexa O365 skulle mottas i skolan. Många lärare på min arbetsplats hade viss kännedom om Googles motsvarande paketlösning, som företaget numera kallar GSuite, skoldelen tidigare GAFE, och några hade flitigt använt Googles tjänster i undervisningen. Ett kännetecken för Googles tjänster är enkelhet. Ett exempel på det är att den webbaserade ordbehandlaren Google Dokument innehåller ett begränsat antal finesser och valmöjligheter. Men enkelheten innebär förstås att funktioner man som lärare skulle önska kan saknas. En sådan är möjligheten att kunna kopiera ett dokument med kommentarer, eftersom kommentarerna då faller bort. Det gick inte för en tid sedan, och är det ändrat nu ber jag Google om överseende. Vara som det vill med detta, så är funktionerna i Google Dokument för de flesta användare i skolan säkert tillräckliga. Jag ansåg därför, när diskussionen med min skolas förvaltning och IT-avdelning pågick, att Googles enkelhet var att föredra framför ett större och mer obekant system. Vi fick Microsofts Office. Och jag som var van vid Google Drive skulle nu börja jobba i den nya digitala miljön. Om mina första intryck kan man läsa här.

Nu har snart en termin gått med O365 i skarpt läge för alla skolans anställda och elever. I det här inlägget och ett kommande tänker jag försöka beskriva mina erfarenheter så här långt av O365 ur ett pedagogiskt perspektiv.

I somras kom Microsoft med sitt för skolor anpassade samarbetsprogram Teams. Detta har under previewstadiet kallats Microsoft Classroom (men jag gissar att namnlikheten med Googles Classroom inte var till fylles) men numera alltså Teams. Allra först var det svårt för mig att skilja Teams från Grupper, som är en samarbetsyta inkluderad i Outlooks-epostfunktioner. Flera funktioner är likartade; t.ex. finns i bägge programmen en möjlighet att lagra filer i ett filbibliotek, tillgängliga för alla i teamet/gruppen. Precis som i Grupper kan organisationens anställda (och elever) skapa olika Teams för olika ändamål. Jag försökte i somras läsa den engelska informationen från Microsoft om skillnaderna mellan programmen, men först när jag började använda dem gick det bättre att förstå. Fortfarande ser jag inte riktigt behovet av Grupper när Teams finns. Kanske kan Grupper vara bra eftersom de finns tillgängliga i e-posten, kanske kan inte alla organisationer per automatik få bägge. Detta vet jag inte, men som pedagogiskt verktyg använder jag inte Grupper.

Teams ligger som ett eget program, valbart antingen från startsidan för O365 : Se nedan.

Eller från skrivbordsappen som laddas ner från Microsoft. När appen är öppen kan det se ut så här:

De färgglada rutorna är olika team och där ingår både lärargrupper och mina undervisningsgrupper. Till undervisningsgrupperna är  elever som ingår knutna via skolans administrativa lärplattform. Jag behöver inte själv lägga in elever, utan när en elev lämnar min undervisningsgrupp, t.ex. flyttar, så försvinner hen också från teamet. För mig har detta fungerat klockrent, men jag vet att en del kolleger har haft vissa bekymmer med grupper som tillfälligt fallit bort och likaså elever som försvunnit ur ett team. När en elev öppnar Teams ser det likadant ut som ovan: hen ser sina undervisningsgrupper, en mentorsgrupp/klassgrupp och eventuella andra team som hen ingår i. I den mörkblå vänstra menyn finns funktionerna i Teams: Aktivitet – som med en röd siffra visar hur många händelser jag har att titta på, Chatt – där jag kan nå alla i organisationen (där ingår självklart eleverna), Teamen, Möten – som finns inlagda samt Uppgifter – där jag som är lärare kan lägga in uppgifter eleverna ska lämna in, och där eleverna kan lämna in och hitta min feedback/resultat.

I varje team finns bredvid Allmänt under de tre prickarna ett antal valmöjligheter: här kan jag t.ex. följa en kanal om jag fill få aviseringar om att något hänt i teamet, vilket är en bra funktion. Jag kan också lägga till och ta bort medlemmar och hämta länk till kanalen. I den undre toppmenyn kan jag starta konversationer med hela teamet. Vill jag särskilt avisera en medlem kan jag tagga den med @. För att tala med enskilda är dock chatten bäst. Precis som på Messenger eller på Twitters direktmeddelande kan jag lägga till personer i en chatt och på det viset skapa en gruppchatt. Funktioner av detta slag är eleverna väl förtrogna med. Vad som kan vara knepigt är att få dem att ladda ner Teams till mobilerna, ställa in aviseringar och sedan använda det. Datorerna släpar de ju vanligen omkring dagtid men mobilen är förvisso smidigare. Ibland är det emellertid lite bra att slippa bli nådd…

Teams använder jag för två funktioner: chatten – för att nå elever och kolleger och Uppgifter – för examinationsuppgifter och prov. Via Teams kan jag sedan nå Klassanteckningsboken, alltså den anteckningsbok i OneNote som är knuten till varje undervisningsgrupp och varje elev. Klassanteckningsboken är ett lyft för undervisningen, så som jag vill bedriva den! Så här kan en sida i

elevernas klassanteckningsbok i SVASVA2 se ut:

Sidan ovan är hämtad från OneNote 2016-appen, som laddas ned till datorn. Jag  föredrar helt klart denna framför de två övriga versioner av OneNote som jag har tillgängliga via O365. Det tog ett tag innan jag förstod att det finns dels en webbaserad variant, dels två appar med olika utseende. Samma anteckningsbok kan alltså öppnas i någon av dessa tre. Som kontrast kan jag visa Online-versionen till en elevsida som är mer begränsad och har ett i mitt tycke tråkigare gränssnitt. När eleverna loggar in i OneNote via Teams ser sidan de kommer till ut ungefär så här. De kan i den mellangrå menylisten välja Öppna i OneNote.

 

Då ser samma sida i OneNote ut så här:

I den här versionen finns lite fler funktioner än i Online-varianten men färre än i OneNote2016. Låter detta förvirrat? Ja, det tyckte jag med först. Och det tycker eleverna med. Jag har visat att det finns två olika ikoner  för skrivbordsapparna, men det är ändå lite svårt att hålla isär. Det spelar dock inte någon större roll för eleverna. De behöver till att börja med inte så många fler funktioner än skivmöjligheter och infoga. Det är läraren som behöver fler. I del 2 av detta inlägg ska jag visa och försöka förklara hur jag använder Klassanteckningsboken, som vi i mina undervisningsgrupper kallar KAB. Jag tycker nämligen att OneNote är ett fantastiskt bra hjälpmedel i undervisningen! Så titta gärna in igen om någon dag!

(182)

Vägen mot ett digitalt Classroom – del 1

Äntligen! De kolleger, skolledare och andra som känner mig vet hur länge och intensivt jag försökt påverka och snabba på kommunens väg mot en fungerande pedagogisk kontaktyta, där elever och lärare (och vårdnadshavare för minderåriga om bl.a. frånvaro och omdömen) kan kommunicera digitalt med varandra om skolarbetet, enskilt och i olika gruppkonstellationer. Denna bloggtext är en personlig beskrivning av vår digitala resa, och bedömningar, tolkningar och åsikter är självfallet mina egna. Vägen har har varit lång och en del genvägar har blivit senvägar. För ganska flera år sedan nu involverades vi i ett utvecklingsprojekt för en integrerad skolplattform. Den första informationen lät lovande; vi skulle få delta i utvecklingen av en skolplattform där såväl det pedagogiska arbetet som det administrativa skulle inrymmas, och vi skulle få möjlighet att påverka processen med framtagandet av pedagogiskt användbara verktyg. Tanken var också att kollegiet skulle få chansen att påverka även plattformens utseende med fokus på pedagogisk användbarhet. Åren gick och den svenska leverantören jobbade nog på, men vi kände inte att våra synpunkter kunde tillvaratas, åtminstone inte så snabbt som vi hade önskat. De senaste uppdateringarna har dessbättre medfört att den administrativa delen, dvs. frånvarorapportering, omdömen, utvecklingssamtal, etc. fungerar tillfredsställande. Att dokumentation och sekretessbelagda uppgifter hanteras efter regler och förordningar är givetvis högst väsentligt. Denna del arbetar teknikerna i dag med att integrera med Microsoft 365 Education, den pedagogiska plattform som min kommun valt som komplement för skolorna.

Google Drive, i dag bekant för de flesta inom skolvärlden, släpptes 2012 för att sedan följas av Google Apps for Education, mer bekant som GAFE., numera omdöpt till G suite. Några kommuner, skolchefer och skolutvecklare i Sverige hakade tämligen omgående på GAFE, eftersom de såg potentialen. Som ITK-intresserad lärare läste jag massor om GAFE och var i samspråk med chefer i ämnet med målsättningen att påverka dem att knyta oss till GAFE genom skolavtal. Jag började använda Google Drive med mina elever i samband med att skolan blev en 1-1-skola, och jag såg äntligen en möjlighet för mig som lärare att direktkommunicera med eleverna, ge omedelbar skriftlig återkoppling under skrivandet, använda Formulär för formativ kontroll av kunskap, låta elever kollaborativt jobba med delade dokument etc. Något avtal med Google för hela min kommun blev aldrig aktuellt. Jag har således ingen erfarenhet av GAFE:s möjligheter.

Microsoft, som är en annan gigant inom datorvärlden, har med sina kraftfulla programvaror som operativsystemet Windows och kontorsprogrammen i Office-paketet en dominans på marknaden vad gäller persondatorer. I likhet med Google har företaget också utvecklat produkter för skolan. Min kommun har alltså valt att samarbeta med Microsoft 365, vilket för skolan innebär Microsoft Office 365 Education, som innefattar Microsoft Classroom. Classroom är i preview-stadiet men skolor kan använda denna version, och det är den min skola har. Under året har man sagt mig att den skarpa versionen blir tillgänglig.  Nu är vi i testskedet, och sex lärare och deras elever i utvalda testgrupper och en skolledare på min skola deltar i utprövningen, innan man släpper in övrig personal och elever. Detta kan ske i vår eller nästa hösttermin, beroende på hur allt faller ut.

Min pilotgrupp är min SVASVA1-grupp som består av ca 15 elever från TE, NA och SA. Nämligen dessa fantastiska elever!

Innan jag visade eleverna viktiga funktioner i MS Office 365 Classroom har naturligtvis mycket skett vad avser förberedelser. Eleverna i årskurs 1 fick sina datorer sent detta läsår, eftersom extra tid behövdes för att förbereda datorerna för O365. När detta väl var klart innebar det att eleverna fått sina Microsoft-konton före oss lärare, även om de inte var medvetna om det.  I december fick de lärare och övriga inom olika förvaltningar som skulle ingå i pilotgruppen O365 sina konton aktiverade, och vi ägnade tid åt att lära oss grundläggande funktioner. Själv har jag molnlagrat filer privat alltsedan Dropbox startade ca 2008. För mig var Dropbox en fantastisk lösning då den gav mig möjlighet att arbeta med filer för jobbet både i hemmet och på arbetsplatsen. Microsofts föregångare till OneDrive, SkyDrive, använde en kollega och jag under 2011 som den första gemensamma ytan för lärare att lägga upp filer och för eleverna att ta del av filer för skolarbetet. När Google Drive kom ersatte vi Skydrive med den. För eget bruk har jag därefter också använt OneDrive och lärt mig OneNote. Därför kan jag anses vara van att arbeta med molnlagring, vilket nog underlättat för mig nu, när jag lärt mig O365. Lärarna i pilotgruppen har deltagit i några gemensamma informationsmöten/workshoppar med inriktning mot skolarbete. Vi har också utfört ett antal tester själva på uppdrag av IT-förvaltningen. Implementeringen, så här långt, har varit väl genomförd.

Eleverna har jag introducerat successivt. Redan innan de fick sina bärbara datorer meddelade jag dem att vi skulle ingå i en pilotgrupp för testen av O365 för skolan. Därefter har jag använt ett par hela lektioner á 80 minuter till att visa och testa verktygen. Under det första passet sysslade vi med e-post- och gruppfunktionerna. Jag har skapat en grupp för oss, där jag kan meddela alla via e-post. Skillnaden mellan vanliga e-postgrupper och O365 är att man i O365 kan lagra filer och ha en gemensam anteckningsbok och kalender. När vi veckan efter fick tillgång till Classroom visade sig e-postgruppens fillagringsfunktion överflödig. Lektion två ägnades åt Classroom-funktionerna. Så här ser välkomstsidan ut för eleverna i en undervisningsgrupp.

Eleverna har en Inlämningsmapp där de kan lämna in uppgifter i kursen. Varje elev ser bara sin egen mapp.  I mitten finns Undervisningsmaterial där jag som är lärare kan lägga upp material som eleverna kan ladda ner.

I Klassanteckningsboken finns flera funktioner.

Bilden visar förstasidan i en klassanteckningsbok. Här kan filer lagras i Innehållsbiblioteket. Varje elev kan organisera sin anteckningsbok själv och hämta t.ex. läxor och uppgifter i Innehållsbibliotektet, där bara jag som är lärare kan lägga in material. Jag har pixlat elevernas namn i vänstra menyn. Läraren har tillgång till det eleverna skriver i sina anteckningsböcker och kan där ge återkoppling t.ex. på uppgifter.

Samarbetsutrymmet kan alla i klassen och läraren bidra med material.

Den vy vi ser ovan är lärarens. Eleverna har bara Innehållsbiblioteket och Samarbetsutrymmet samt sin egen anteckningsbok med sitt namn.

I det stora fönstret ser vi igångsättningssidan från Microsoft. Där finns korta hjälpfilmer att titta på medan man lär sig funktionerna. Man kan när som helst ta bort denna sida.

Eleverna når sin undervisningsgrupp via Sharepoint. Här ser vi Hamza när han lär sig Sharepoints funktioner.

 

Under genomgången av Classroom hade eleverna en lathund som jag utarbetat för detta tillfälle. Vi testade många funktioner, för om man inte själv prövar är det svårare att ta in informationen.

Vad säger då eleverna efter introduktionen? Ett par röster hördes som var tveksamma. Kritiken gick ut på att Facebook var mycket enklare och att det skulle bli svårt att komma ihåg att använda Sharepoint, kalendern etc. Inte att undra på! Elever och lärare på min skola använder idag allehanda metoder för sin kommunikation. Flera lärare jobbar med Googles verktyg. Andra lämnar all information via Facebook. Vissa använder uteslutande den skolplattform jag nämnde ovan. En gymnasieelev har ganska många lärare, ofta fler än tio. Det är inte konstigt att det blir förvirrande. Själv hoppas jag kunna lämna Facebook helt vad gäller elevinformation. Jag anser inte att elever ska tvingas att ha ett Facebook-konto för att kunna få skolinformation.

Som avslutning vill jag inte sticka under stol med att jag alltid tidigare har propagerat för Googles lösningar som är enkla och invanda. Nu har min huvudman valt Microsoft och jag avser att göra det bästa av detta. Jag är mycket tacksam och glad för att vi äntligen är i gång på riktigt! Många funktioner i O365 har jag funnit intressanta och nya för mig. Jag har redan imponerats av den snygga layouten och Sharepoints tydliga överblick över mina aktuella grupper och projekt. Jag lovar att återkomma längre fram med uppdateringar om vår digitala resa, men det första intrycket är positivt! Har vi tur så kanske vår IT-chef på UF vill skriva några rader om våra vägval här på min blogg!

 

(225)

Visuellt stöd som en pusselbit

Möjligheten att kunna dela material med andra lärare runt om i landet är en av de sociala mediernas bästa kvaliteter, och mitt lärarliv har verkligen förgyllts av alla välvilliga och skickliga kollegers bidrag. I dag skriver jag nästan på begäran, kan man säga. Inlägget kommer att handla om ett webbaserat verktyg, Canva, för designproduktion, som jag nyligen börjat använda. Jag delade via Twitter några planscher som jag gjort i programmet och de kom att uppskattas mycket. Jag trodde att nedladdning av pdf-dokumenten direkt från webbplatsen var lätt, men det visade sig inte vara så enkelt. Detta korta inlägg ger mig möjlighet att dels dela mina produkter till kolleger som kan fina dem användbara, dels poängtera att visuellt stöd är viktigt för flerspråkiga elever.

Canva är ett designprogram som är helt gratis i grundutförandet. Genom att teckna ett gratiskonto kan man skapa t.ex. planscher, infografer, bloggrafik, inbjudningskort, reklamskyltar  m.m. Det finns massor av bilder, såväl fotografier som grafiska framställningar, och ett stort antal är fria att använda. Om man vill finns det än fler bilder att köpa rättigheten till att använda för en dollar per styck. Det finns självklart också otaliga grafiska former, typsnitt, ramar, färger m.m. att välja på. Om man vill kan man utgå från en färdig design, vilket kan underlätta för nybörjaren. Det finns också ett forum där man kan inspireras av andras skapelser.

En del kan nog tycka att det kan vara en onödigt tidsödande sysselsättning för lärare att designa affischer och skyltar. Så kan det naturligtvis vara. Att jag börjat göra det hänger samman med att jag sedan i höstas uteslutande undervisar flerspråkiga elever i gymnasiekurserna i svenska som andraspråk. När man studerar SVA på universitetsnivå lär man sig lite (ja, tyvärr lite för lite men ändå något till skillnad från i andra ämnen) om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. För att de flerspråkiga eleverna skall kunna utveckla andraspråket optimalt är det mycket bra om läraren använder olika typer av visuellt stöd. Det kan vara allt från filmer och datoranimationer till enkla bilder där det som man talat om eller läst om illustreras. För många människor oavsett bakgrund fungerar bilder, diagram, grafer och foton som bra stöd i läsförståelsen. Det finns viktiga anledningar till att läseböcker för yngre barn och läromedel har bilder! I gymnasiet minskar bildstödet generellt i läromedel, och ämnesläraren har inte alltid tid att förklara de illustrationer som finns utan allt fokus läggs på texten. Tyvärr, är det inte sällan så att eleverna själva får läsa större textmassor utan adekvat lärarstöd i förståelsen. För mig var det helt i sin ordning för bara ett antal år sedan att på lektionerna i historia föreläsa om och arbeta med material utöver läroböckerna. I läxa fick eleverna läsa lärobokens text, vilket jag sedan ganska summariskt följde upp på lektionerna. Jag undervisade mest naturvetarelever och hade uppfattningen att de som valt ett avancerat högskoleförberedande program måste ha god läsförståelse. Det hade de flesta gymnasister för tio år sedan eller längre tillbaka. Så vet vi att fallet inte är idag. Det kräver nytänk hos ämneslärare. Vi kan inte överlåta till den tredjedel eller fler i en normal gymnasieklass som har otillräcklig läsförståelse att helt på egen hand på bästa sätt klara av ämneslitteraturen. Vi måste stötta på allehanda sätt. Det är en demokratisk katastrof att var tredje sextonårig pojke i svensk skola inte kan läsa en dagstidningsartikel med behållning. I ljuset av att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet just idag är läsförmåga och kritiskt tänkande ack så avgörande.

Vad kan några små planscher göra för att förbättra läsförmågan hos det släkte som senare skall ta över? Inget förstås, inte just mina planscher. Men jag vill tro att det lilla arbete jag lagt ner på att sätta samman stöttande samlad information till eleverna, tillsammans med vad jag tror och hoppas är god undervisning, kan fungera som en liten del i det enorma pussel som är vad skolan måste erbjuda alla barn och ungdomar. När jag ser Ahmed gå fram till anslagstavlan (under det att han skriver sitt argumenterande tal) och titta på bindeord (konnektorer) som han kan infoga i det tal han skriver, så tror jag faktiskt att det gör skillnad. Om du vill använda mina planscher och infografer i din verksamhet, så håll till godo. Här finns pdf-filerna!

Om texttyper

Referatet

Fiktion och sakprosa

Argumenterande tal

(313)

Mitt digitala liv

Mitt digitala liv

 

Jag har alltid gillat ny teknik. I viss mån är jag en tekniknörd, faktiskt. I vårt hushåll finns massor med elektriska apparater; inte alla används flitigt, och mycket plats tar de i skåp och lådor. Det senaste inköpet var en rätt medioker knivslipare för de keramiska knivarna. Vi har hushållsassistent, popcorn-maskin (som inköptes redan på tidigt 80-tal – då mycket sällsynt i affärerna), glassmaskin, eltandborstar, flera olika hårvårdsapparater och rak-dito, självklart en elektrisk fönsterputsmaskin från Kärcher och två olika elektroniska febertermometrar… Ja, ni fattar. Det enda jag var sen med att skaffa var en mobiltelefon. Ringa kunde jag göra från de stationära telefonerna, eller hur? Men så kom de smarta telefonerna! Då blev mobilen plötsligt intressant, för med en smartphone kunde jag göra så mycket mer än att ringa, och främst: jag kunde använda internet. Vägen till att använda en telefon som surfmaskin på internet hade varit lång.

Året var 1991 – året då jag köpte min första dator. För mig känns inte 1991 särskilt avlägset, egentligen. Fast det är klart: jag var ännu ganska ung, nygift, hade inga barn, jobbade alltjämt på högstadiet och hade som sagt ingen mobiltelefon. Men jag hade lyckats utbilda mig till ämneslärare – utan dator men med elektrisk skrivmaskin – och jag hade bilat i USA vid ett par tillfällen utan GPS och Google Maps. Hur klarade man sig? Hur besvärligt måste inte livet ha varit? Dessa frågor ställer sig ibland ungdomar (elever och ens egna barn) när man berättar för dem. För dem som är unga idag förstår jag hur trist, krångligt och andefattigt livet som ung på 1980-talet måste te sig. Fast det var det ju inte… Och ändå. Vem vill gå tillbaka till tiden före internet?

År 1993 fick min familj vårt första Internetabonnemang – AOL (America Online) var leverantören, och bara det känns väl lite skoj: Amerika i Sverige. Uppkopplingen var via telefonmodem, 14 400 bps (bits per second!), så bilder laddade mycket låååångsamt eller inte alls. Vår första mejlkorrespondens hade vi med Peter Englund, Svenska akademiens nuvarande ständige sekreterare, som var den ende vi kände som hade e-post. Vi skrev vår e-postadress i mejlet, för säkerhets skull. ”Ni behöver inte skriva er e-postadress i meddelandet – den ser mottagaren”, blev responsen.

Idag, 2014, kan man studera helt utan att fysiskt besöka ett lärosäte. Just idag genomförde jag mitt andra digitala seminarium i SVA (svenska som andraspråk) för lärare. Via Adobe Connect kunde vi se varandra, samtala och ta del av presentationer. Lätt och smidigt. Jag säger inte att jag hade velat byta ut mina år som ung student i studentkorridor mot heldistansstudier om det varit möjligt men för lite mognare studenter som jag själv är detta en fantastisk möjlighet. Inte alla har möjlighet att studera långväga hemifrån p.g.a. familj och arbete. Med teknikens hjälp blir utsikterna till att fler kan satsa på högskolestudier större, och det är förstås helt rätt ur ett demokratiskt perspektiv.

C64c_system-300x239

En klassisk Commodore C64… Någon som minns? By Bill Bertram (Own work) [CC-BY-SA-2.5 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5)], via Wikimedia Commons.

Ibland tror jag att jag är en så stark förespråkare för den digitala tekniken just därför att jag varit ung i en annan tid (Jösses, det låter faktiskt som om det var på stenåldern!), då man fick växla till sig massor med mynt när man skulle ringa från en public phone i utlandet, då man gick till resebyrån för att beställa sina flygbiljetter och när man målade tjockt vitt med Tippex då man skrivit fel för femtielfte gången i uppsatsen som skulle lämnas in (notera lämnas, inte mejlas eller delas). Allt var inte bättre förr. I varje fall inte smidigare. Men även om jag är förtjust i att använda teknik som underlättar och gör vissa saker så mycket roligare kan jag inte säga att jag på något sätt är en super-IT-lärare ännu. Jag har däremot lärt mig mycket de två-tre senaste åren och jag får så många goda tips av mina Twitter-kolleger. Många av dem gör så mycket mer avancerade saker än jag. Snart delas Guldäpplet ut till den lärare som i år utvecklat skolan mest med IT. Just i år är kampen nog särskilt hård för så många skickliga lärare var nominerade och bland dem har man valt ut tre finalister. Min gissning är att guldäpplet tas hem av Karin Nygårds som lär mellanstadieelever programmera. Läs om henne och Geek Girl Mini här.

Lärare som Karin som gör imponerande saker med teknik och datorer kan nog också verka lite skrämmande. Ja, inte som personer förstås utan för vad de gör med elever. Det är lätt att tänka: men jag då, jag kan ju inget av det där?! Är jag då en kass pedagog?

Många lärare är trygga i sin roll att vara bäst i klassrummet, bäst i ämnet. När tekniken kommer in i form av bärbara datorer, plattor och allehanda mjukvaror som appar och program kan säkert en del lärare känna sig otillräckliga, kanske särskilt vi lite äldre som inte är födda digital citizens som våra elever. Men det viktigast är faktiskt att våga. Lär tillsammans med eleverna! Många av eleverna är faktiskt inte duktiga på att använda skolrelaterade program och appar, trot eller ej. Vissa har inte använt Google Drive eller andra molntjänster, vissa vet inte hur man lägger till tillägg i Chrome eller Firefox. Häromdagen fick jag hjälpa en elev att skicka ett mejl via Gmail. Eleverna är snabba på tangenterna och de vet hur man laddar ner och spelar diverse spel, men de har inte haft anledning att lära sig finesserna i Google Docs, skicka enkäter via Google Formulär eller behövt lära sig kuratera digitalt material. Faktum är att de inte alltid är särskilt intresserade heller, att lära sig nytt. Men de måste, menar jag. Vi kommer inte att få tillbaka till tiden före datorerna och internet, åtminstone inte om vi inte tror på världens undergång och totala förintelse. I stället är det vår uppgift att lära eleverna att smidigt, integrerat, ansvarsfullt och gärna på ett roligt sätt införliva den digitala tekniken i studierna precis som i livet. Den kommer inte att försvinna.

Några enkla IKT-tips för nybörjaren:

  • Sluta använda Internet Explorer. Chrome används numera av de flesta i världen och till Chrome finns så praktiska tillägg och appar som man har glädje av på många sätt. Chrome är synkad med hela Google Drive, där du kan lagra upp till 15 GB utan kostnad. Som reserv har du Mozilla Firefox eller Safari (om du använder Mac).
  • Skaffa dig en Gmail-adress för att få tillgång till GD. Kolla på några av alla fina hjälpfilmer som finns på Youtube och lär dig grunderna i GD. Det är bra att ha flera e-postadresser. Du behöver dem på nätet. Själv har jag en Gmail-läraradress och en mer personlig.
  • Samla allt trevligt du finner på nätet i något av alla fina och för detta ändamål ämnade verktyg, s.k. kurateringsverktyg. Man kan kalla dem för ett slags lättillgänglig digitala bokmärkessamlingar. Jag gillar bäst Pearltrees men andra bra är Pinterest (blir himla snyggt då det är mer bildorienterat), Scoop.it där jag samlar artiklar, List.ly och Pocket. Även Diigo är ypperligt: där sparar jag anteckningar och klipp. Diigo kan användas för att göra noteringar av olika slag i PDF-filer. Mycket användbart. Via Packrati.us kopplat till Diigo kan jag utan extra åtgärder automatiskt spara allt jag favoritmarkerat i Twitter. Mycket smart!
  • Kolla upp några av de vanligaste och mest lättanvända verktygen för klassrummet. Pröva t.ex. Mentimeter där du lätt kan förbereda några frågor till eleverna som sammanfattar lektionen eller ger dem chansen att tycka till. Andra jätteroliga och användbara verktyg är Kahoot, där du kan förbereda frågor till en riktig tävling, Socrative, som också har en inbyggd tävlingsfunktion, quiz och exit tickets.
  • Pröva några slumpverktyg, alltid uppskattade av elever. Med Random Picker och Random Name Generator och en annan kul med en kamel kan du enkelt slumpa namn. En favorit när man ofta jobbar med grupper är Team Maker, där eleverna kan få tillhöra grupperna bilmärken, dinosaurier, grekiska gudar m.fl. Praktiskt: bara benämna dem som Zeus-gruppen t.ex.
  • Skaffa dig en bra RSS-läsare eller feed reader på engelska. Min absoluta favorit är Feedly. I Feedly samlar jag alla bloggar som jag prenumererar på, utländska och svenska, samt andra sidor som ofta uppdateras som Skolverkets. Jag kan sedan när jag vill läsa inläggen och spara och dela dem om jag vill. Feedly är liksom en tidning med artiklarna (blogginläggen) samlade på ett överskådligt och snyggt sätt. Nedan visar jag Feedly.

 

 

 

 

(408)