#lästårskrönika


Ett intressant läsår är till ända. Ett läsår som innehållit mycket nytt och annorlunda. Det här inlägget kommer att handla om mitt lärande läsande detta läsår. Därav rubriken.

Efter mer än tjugofem år som lärare i svenska, religion och historia föll det sig så att jag kom att byta spår. Jag tog chansen att studera och fick möjlighet att som resurslärare delta i undervisning i svenska som andraspråk. Det har varit väldigt givande och omvälvande att få ta del av elevernas berättelser och hjälpa dem i deras språkutveckling. Jag har lärt mig massor av dem, och jag gillar att vara en lärande lärare. Faktum är att jag inte riktigt förstår mig på lärare som inte hela tiden vill utveckla sig själva professionellt. Att man i perioder inte hinner eller orkar är förvisso en realitet men att inte vilja… Kunskap föder ju längtan efter ny kunskap, eller hur? Åtminstone säger John Hattie det i den senaste boken, skriven tillsammans med Gregory Yates, en grön bibel om lärande: Hur vi lär (2014). Ganska provocerande är Hatties avsnittsrubrik Är kunskap ett hinder för undervisning? Jösses, det är väl självklart att en lärare måste ha mycket goda ämneskunskaper för att undervisa! Nej, faktiskt inte. Det räcker med goda. Redan i Hatties bok Synligt lärande för lärare fanns den relativt låga effekten av lärares ämneskunskaper med, men det gavs måttlig uppmärksamhet i den pedagogiska debatten. Vad säger då forskningen Hattie & Yates redovisar om ämneskunskapers betydelse?

Det är inte så att man kan vara en bra lärare om man är okunnig i ämnet. Men  – mycket goda ämneskunskaper medför inte per automatik förmågan att undervisa om ämnet. Det är oftast tvärtom: ju mer läraren kan, desto svårare kan det vara att betrakta ämnesområdet ur en inlärarens perspektiv. Abstraktionsnivån och språket som experten använder kan alltså skapa problem för inläraren. Särskilt svårt är det för en expert att undervisa en nybörjare.

Vill elever då ha okunniga lärare? Nej – och här är svaret faktiskt det självklara: det vill de inte. Eleverna värdesätter samspelet med och responsen från kunniga vuxna. De ser ner på inkompetenta vuxna. Men det studier visar är att en lärare som brinner för ämnet gör mer för elevens motivation än för själva lärandet. Hattie & Yeats skriver:

Även om det inte är avgörande att kunna framställa sig själv som en lärare som ’vet allt’ eller ’guru’ så hjälper det avsevärt att kunna visa hög ämneskompetens tillsammans med en vilja att lära och öka dina kunskaper.

Vi kan alltså sammanfatta: en duktig lärare har goda – men inte nödvändigtvis expertmässiga – kunskaper i ämnet. Hen kan tydligt visa sitt ämnesengagemang för eleverna och också sin vilja och sitt intresse att lära sig ännu mera.

Hur vi lär är en tjock bok som jag ännu bara har läst några kapitel av. Jag har just nått fram till kapitlet om lärarens personlighet och dess (eventuella) betydelse. Högintressant!

2015-06-09 19.48.19

Eftersom jag studerat hela läsåret har jag läst många fackböcker om andraspråkundervisning och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Jag har några favoritböcker bland dessa, men jag vill i det här inlägget lyfta fram ett par andra fackböcker för lärare, som jag läst under året. Jag börjar med Barbro Westlunds Aktiv läskraft. Att undervisa i lässtrategier för förståelse. (2015). En Facebook- och Twitter-vän till mig, den skickliga Åsa Edenfeldt,  har också skrivit en hel del om boken i sina blogginlägg (en blogg alla svensklärare bör följa!). Westlund blev lite känd utanför akademin när boken Att undervisa i läsförståelse kom ut 2012. En bidragande orsak till att läsförståelseundervisning hamnade i medias intresse var förstås de brant fallande svenska resultaten i Pisa-undersökningarna. Westlund är en akademiker som verkligen vet vad grovjobbet som lärare handlar om efter många år som lågstadielärare. Hon doktorerade 2013 med avhandlingen Att bedöma elevers läsförståelse: En jämförelse mellan svenska och kanadensiska bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår. som finns utgiven i bokform.

Jag rekommenderar verkligen läsning av bägge böckerna till alla lärare! Aktiv läskraft är avsedd för lärare i äldre årskurser, högstadiet främst, men också gymnasiet och vuxenutbildningen. Som gymnasielärare med en gammal lärarexamen har jag inte en minut om läsförståelseundervisning i min ämneslärarutbildning. Av bekanta som är lärarstudenter eller nyexade högstadie- och gymnasielärare förstår jag att det tyvärr inte heller idag ingår i lärarutbildningen. Det är anmärkningsvärt! Westlund skriver:

Det är samtliga lärares ansvar, oavsett vilket skolämne man undervisar i, att ge eleverna stöd att utvecklas till framgångsrika läsare. En aktiv läsförståelseundervisning, där läraren är medveten om vad, hur och varför hon eller han undervisar på just det viset bör löpa som en röd tråd genom hela skoltiden! Det innebär givetvis inte att alla lärare ska bli svensklärare! Men det innebär att alla lärare behöver ha grundläggande kunskaper i hur läsprocessen fungerar och utvecklas hos elever i olika åldrar.

Skolverkets syn är den samma som Westlunds. I Skolverkets rapport (kan laddas ner här Få syn på språket – ett kommentarsmaterial om språk- och kunskapsutveckling i alla skolformer, verksamheter och ämnen, 2012) understryks vikten av att lärare stödjer elevers språkutveckling oavsett ämne. Man exemplifierar med ämnet idrott, då det av tradition inte betraktats som ett språkligt ämne.

När det gäller språkundervisning, i mitt fall, modersmålet svenska, är det för svensklärare på alla stadier självklart att man undervisar om hur man skriver. Det senaste decenniet har också muntlig framställning fått en utökad plats, och även omkring hur vi talar för att övertyga andra, diskuterar, informerar etc. lär vi ut i svenska. Men undervisar vi på högre stadier aktivt i läsförståelse? Och då menar jag inte kontrollerar läsförståelse, för det gör vi nog. Lär vi ut hur man gör när man skall förstå en text? Diskuterar vi varför en text kan upplevas som svårläst eller lättläst? Resonerar vi om läsning som en process, som startar innan vi börjar, pågår hela tiden och efteråt? Att vi läser på olika sätt beroende på texttyp och syftet med läsningen? Jag har inte gjort det i min undervisning i tillräcklig utsträckning, och det beror på – precis som Westlund hävdar – att jag inte fattat vare sig behovet eller hur jag kan göra. I svenskämnet står skönlitteraturen i centrum. Men Westlund betonar att läsförståelseundervisningen och läsförståelsestrategier, enligt allt fler forskare, måste in i alla skolämnen även i högre stadier, ja till och med på högskolan! Att som historie- och religionslärare läsa detta har varit en verklig ögonöppnare för mig! Ändå har jag intuitivt begripit att dessa texttunga ämnen nog är rätt svåra om man inte har god läsförståelse. Westlunds bok hjälper mig att välja rätt arbetssätt och metoder, grundade i forskning och beprövad erfarenhet. Så här menar Westlund:

Elever som har god läsförståelse när de läser skönlitteratur inom svenskämnets ram behöver inte per automatik ha god läsförståelse i andra ämnen. Elevers läsförståelse behöver därför stödjas och kopplas till det skolämne där läsförståelsen ska användas.

Processed with Moldiv

En annan läsvärd bok jag vill rekommendera för högstadie- och gymnasielärare är Daniel Sandins Dokumentation för lärande. Daniel är lärare på gymnasiet i mina ämnen och det är verkligen en fröjd att läsa en språkligt så välskriven bok! Nu är det naturligtvis inte främst därför man bör läsa boken, utan på grund av innehållet. I boken presenterar Daniel Sandin en modell för dokumentation. I inledningen redogör han för kapitlens innehåll; bl.a. tar han upp varför dokumentation behövs, viktiga begrepp som formativ bedömning och beprövad erfarenhet definieras, bedömningars syfte, ämnesplanernas struktur kopplade till dokumentation, uppgiftskonstruktioner, återkoppling och de avlutande kapitlen behandlar den dokumentationsmetod Daniel förordar.

Jag gillar allt i Daniels bok. Jag inser att vi har samma syn på vad som är viktigt i undervisningen. Jag uppskattar t.ex. hur tydligt han förklarar varför det är viktigt att eleverna förstår när de blir bedömda i betygsättande syfte. I kölvattnet kring diskussioner om formativ bedömning har jag förstått att det finns lärare som hävdar att ”Jag bedömer hela tiden”. Formativ bedömning handlar om att läraren får information om vad eleverna kan och vad de måste träna mera på, så att läraren kan planera undervisningen utifrån det. Det kan och bör ske enkelt i stunden utan en massa förberedelser. Men det är viktigt att förstå att bedömningen är för läraren, inte för eleverna! När lärare genomför examinationsuppgifter däremot, t.ex. när eleverna håller ett anförande som skall utgöra grund för betyget i muntlig framställning, är det mycket viktigt att eleven vet att de skall bli bedömda för betygssättning. En lärare som säger: ”Jag bedömer hela tiden” kan göra eleverna osäkra. En stor fara som man till varje pris måste undvika är att eleverna inte vågar svara och fråga under lektionerna av rädsla för att bli bedömda och att bedömningen kommer att påverka betyget. Daniel betonar vikten av tydlighet kring detta på ett föredömligt sätt.

För Daniel Sandin är dokumentation inte bara något lärare måste göra utan den används som ett verktyg i lärandet. Dokumentationen – när den är tydlig – synliggör lärandet för läraren, men inte minst för eleverna! Han menar att dokumentationen kan vara en del i att träna eleverna att bli sina egna lärare, vilket är en av Dylan Wiliams fem formativa strategier. Dokumentation skall alltså bidra till att höja kvaliteten i utbildningen.

Kapitlet om återkoppling är toppen! Det såväl definierar som exemplifierar olika slags feedback. Mycket är skrivet om återkoppling, inte minst av Wiliam och Hattie. För mer fördjupning kan man alltså läsa deras böcker eller Susan Brookharts eminenta How to give Effective feedback to your students (2008). Daniel Sandin kopplar ihop feedback med dokumentationen och hänvisar till forskare som Wiliam, Dweck, Hattie och Jönsson.

Matriser. En del lärare får allergiska utslag när man nämner dem. Inte jag. För att kommunicera kravnivåer och förväntat resultat är de oftast utmärkta, särskilt i kombination med konkretion med hjälp t.ex. av elevexempel. Om matriserna är väl utförda, förstås. Och det är inte helt enkelt att göra bra matriser. I Sandins bok går han igenom olika typer, holistiska, analytiska, generella, specifika etc. Han diskuterar också matriskritiken. Ett bra argument är detta enkla: Om läraren utan matriser lyckas kommunicera kunskapskrav och hur förväntat resultat bedöms så kan man strunta i matriser. Det tål att tänka på.

Avsnittet om bedömning av grupparbeten är lysande. Det ingår i kapitlet om bedömningsdilemman, som också tar upp sen inlämning, ämnesövergripande uppgifter, om vissa resultat är viktigare än andra och uppgifter gjorda utanför skolan.

Precis som Sandin, och Per Måhl för övrigt, anser jag att betyg bör sättas på examinationsuppgifter. Denna diskussion har tidvis varit lång och hård, och jag tar inte upp den här.

Till sist: Sandins modell för dokumentation då? Föredömlig – men oerhört tidskrävande. Om man som ny lärare börjar med den i en klass för att sedan utveckla – kanske. För mig är bokens värde allt det andra, inte främst att skapa ett nytt dokumentationssystem.

Processed with Moldiv

Mina sista två boktips från min #lästårskrönika är Mellan klan och stat. Somalier i Sverige av Per Brinkemo och De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg. Böckerna är lämpliga för alla kategorier lärare som i arbetet träffar somalier och/eller afghaner. Är man dessutom lärare i SO menar jag att böckerna är ett måste. Jag har lärt mig oerhört mycket värdefullt från båda böckerna, t ex hur det somaliska klansystemet fungerar och återverkar även här i Sverige, hur det är att komma från en muntlig kultur till en extremt skriftlig, hur kvinnoförtrycket i Afghanistan fortgår trots internationella insatser, hur information måste sökas i informella strukturer och varför ryktesspridning utgör ett aktivt hinder för samhällsutveckling… Läs!

Att vara en lärande lärare är ingen floskel. Det är nödvändigt. Alla lärare borde få tid i arbetet att läsa för att lära! Livet är för kort för alla böcker man vill läsa!

(458)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.