Kampen med återkopplingen, del 1

Minns någon de här symbolerna? Jag skulle tro att de är rätt okända eller i varje fall oanvända av svensklärare idag. Kanske förekommer korrekturtecken som dessa ännu inom förlagsbranschen, men det vet jag inget om.

Nationalencyklopedin, korrektur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/korrektur (hämtad 2015-09-02)

Nationalencyklopedin, korrektur. http://www.ne.se/uppslagsverk/ encyklopedi/lång/korrektur

 

När jag började jobba som svensklärare fanns fortfarande de där kryptiska korrigeringsmarkeringarna, och de användes med rödpenna i elevernas texter. De började förvisso bli inaktuella men försvann nog inte förrän skrivprocessmetodiken slog igenom på tidigt 1990-tal. Som ny och ung svensklärare funderade jag lite på värdet av att försöka lära eleverna vad krumelurerna betydde, så att de skulle kunna förstå något av min skriftliga respons på deras inlämnade texter. När jag 1991 läste 5 hp (motsvarande 7,5 hp enligt dagens system) i skrivprocessmetodik fick jag äntligen gott stöd för att slopa dem helt. Det ansågs nämligen bättre och mer utvecklande att skriva frågor i kanten till eleverna, som skulle leda dem till att självständigt ge akt på och ändra en felaktig formulering. Därtill kom uppmaningen att ge glada tillrop i marginalen när eleverna formulerat sig bra, klarat en svår meningsbyggnad etc.

Vi råddes att i stället för att skriva Skärmavbild 2015-09-04 kl. 18.17.11i marginalen skriva t.ex  Skiljetecken?  Eller en rekommendation som Kolla om du kan välja ett mer passande skiljetecken här! På så sätt skulle eleverna känna att texten verkligen var deras och att lärarens återkoppling inte var en korrektion utan syftade till att ge alternativ. Pennan borde vara blyerts och inte röd. I stället för att rätta alla fel gavs vi lärare rådet att göra det selektivt, för att inte i onödan skada elevernas självförtroende. Ett snällt sätt att rätta jämfört med de hårda kriarättningarna med krumelurer.

Viktigare ändå med skrivprocessen, bl.a. presenterad i Siv Strömquists bok Skrivprocessen från 1988, var att eleverna skulle medvetandegöras om vinsterna med omarbetning av texter. Mig veterligen var detta första gången som kamratrespons blev en viktig komponent i undervisningen. Eleverna skulle tycka till om varandras utkast och eleverna arbetade i gensvarsgrupper. Vi lärare skulle nogsamt se till att elevresponsen var positiv och frågeinriktad genom att träna dem i att välja ut ”guldkorn” och ställa frågor på utkasten. Eleverna läste sina egna alster högt och kamraterna som gav gensvar lyssnade utan att störa. I ett senare skede skulle textens form bearbetas och då läste eleverna texterna tillsammans. I samband med språkgranskningen kunde man med fördel använda checklistor.

Den slutliga fasen i en skrivprocessomgång var publiceringen. Detta innebar oftast att eleverna samlades i helklass eller större grupper och slutprodukterna, de färdiga texterna, höglästes. Ambitiösa lärare kunde kopiera och sammanställa till små kompendier.

I början av 1990-talet handlade all bearbetning givetvis om handskrivna texter. Jag köpte min egen första dator 1992 och 1-1 var mycket långt borta. På den tiden arbetade jag på högstadiet och den feedback-revolution som digitaliseringen kom att medföra för mig som lärare i den formativa skrivprocessen kunde jag förstås inte drömma om då.

Eleverna gillade skrivprocessen, åtminstone flertalet. Det var ett nytt sätt att arbeta med skrivande som de tyckte var roligt. Att det påtagligt gick att se att utkasten blev längre och bättre gladde dem. Men arbetet med bearbetningarna uppskattades inte. Metoden upplevdes nog bra av de flesta lärare som prövade, men tidsåtgången för de olika faserna kom att avskräcka många från att ta arbetssättet till sig. Att rätta slutprodukten på ett mer elevtillvänt sätt med frågor och goda råd visade sig ganska tidsödande också. Slutprodukten såg vi dessutom verkligen som slutgiltig.

Idag vet vi bl.a. via Dylan Wiliams forskning att feedback bör generera mer arbete för eleverna än för läraren. Kanske var det egentligen också tanken med skrivprocessmetodiken, men jag begrep det i så fall aldrig. Jag skrev massor av Bra! Snygg formulering!  Kan du uttrycka detta på ett tydligare sätt? Kolla meningsbyggnaden här!  Idag låter det lite naivt: Vaddå bra? Varför är formuleringen snygg? Vad i meningsbyggnaden skall jag kolla? Eleverna fick egentligen inte mycket hjälp av mina nogsamt nedskrivna kommentarer – med blyerts och för hand. Vi jobbade nämligen inte med exempel att ta lärdom ifrån, härma och förbättra. Varför inte? Vi lärare tyckte nog att det var ett slags fusk; en märklig tanke som fanns var att eleverna på något sätt själva skulle komma på varför och hur de borde förbättra sina texter utan stöd av goda exempel. Visserligen hade vi kommit långt ifrån de konstiga krumelurerna med rödpenna men frågan kvarstod: Innebar den här typen av återkoppling på slutprodukten verkligen förbättringar till nästa gång? Något minne av att jag tillät omarbetning av slutprodukten har jag inte. Massor med kommentarer och ett betyg. Så var det. Idag undrar jag hur många som alls läste kommentarerna!

Jag har alltid kämpat med återkopplingen, och jag har gett mycket av den! Kämpat på så sätt att jag år från år tänkt: Det måste finnas ett effektivare sätt, ett bättre och snabbare sätt för mig – och naturligtvis bättre för eleverna. Hur skall min respons se ut för att de skall lära sig av den?

En viktig effektivisering för mig innebar digitaliseringen: att eleverna hade tillgång till datorer (om än inte än 1-1) gjorde att jag kunde ge respons digitalt. Bort med alla utskrivna dokument och svårlästa handskrivna alster! Kommentarsfunktionen i Word blev min första bästa vän. Så här kunde min skriftliga respons se ut på hösten 2011.

Skärmavbild 2015-09-05 kl. 14.11.48

Frågorna till skribenten fanns kvar i återkopplingen direkt i texten. Eleven kunde själv skriva frågor till mig, skicka tillbaka dokumentet och få nya förslag och kommentarer. Vi mejlade då Word-dokumentet mellan varandra. Google Drive eller Microsoft 365 fanns inte och 1-1 kom något år senare. Bara i undantagsfall ”tvingade” jag emellertid eleverna att korrigera sin inlämnade text. Genom att lämna det fritt att välja en ytterligare omarbetning kan jag nu något år senare förstå att de som bäst behövde jobba mer med texten inte alltid valde att göra det. Idag har jag insett att tid måste anvisas på lektionerna, inte som hemuppgift, för att alla verkligen skall använda återkopplingen.

Ovanstående text exemplifierar hur jag använde kommentarsfunktionen till att ge främst språklig detaljåterkoppling på en text i svenska. Inte sällan skrev jag även kommentarer kring struktur och innehåll direkt i marginalen. Det är förvisso långt ifrån tillräckligt! Jag skrev också mer allmänna kommentarer som dessa:

Skärmavbild 2015-09-05 kl. 14.23.24

 

Skärmavbild 2015-09-05 kl. 14.39.49

De olika kommentarstyperna visar på hur jag hela tiden strävade efter en optimal skriftlig feedback. Självklart försökte jag också ha korta samtal med eleverna om progressionen. Men när man som jag vanligen undervisade tre NA-klasser i svenska med 25-32 elever i varje kom jag att göra återkopplingen alltmer digital för att vinna tid och när Google Drive och Wikispaces kom in i min undervisning blev elevernas kamratrespons allt viktigare. Jag själv valde att göra en hel del formativa kommentarer under varje skrivarbete i realtid. Hur vi arbetat med kamratrespons, självskattning och hur jag gett återkoppling sedan GY11 kom och 1-1 blev verklighet skall jag belysa i nästa blogginlägg. Åtminstone två utmärkta böcker i ämnet kommer jag också att tipsa om.

(Eleven som skrivit textutdraget ovan är förstås tillfrågad 🙂 )

(1143)

2 comments on “Kampen med återkopplingen, del 1

  1. […] Språkutveckling och återkoppling – vi tränar på strukturen i en debattartikel. Kampen med återkopplingen, del 1 « Venit in mentem. […]

  2. […] inlägg som kan hjälpa oss förstå hur det kan ske. Det är dels Annki Norman som skriver om sin kamp kring återkoppling. Du kan ta del av flera fylla inlägg kring hennes tankar kring […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.