Kampen med återkopplingen del 2

I mitt förra blogginlägg berättade jag om hur jag från hösten 2011 helt övergått till digital feedback på elevernas texter i svenska. Det finns flera skäl till det:

Digital feedback är lätt att spara, såväl för eleven som för läraren. Det är därmed lätt att se elevens progression och även hålla koll på vad återkopplingen har handlat om tidigare. Den är dessutom alltid läslig, vilket inte är så dumt när man som jag förstört handstilen på universitetet, i en tid när inget alternativ fanns till handskrivna anteckningar. Man slipper som lärare dessutom att kopiera elevtexten och sedan kopiera texten på nytt med den respons man gett. En ordentlig elev sparar utan uppmaning sina digitala texter i mappar, precis som läraren kan göra. Alla är dock inte lika ordentliga. Precis som massor av lärare runt om i Sverige insåg jag poängen med Google Drive och det enkla sättet att dela filer och mappar. Det betyder att läraren kan spara elevens text i den mapp elev och lärare delar med varandra. Det är mycket smidigt. Den digitala tekniken gör dessutom arbetet med elevrespons på varandras texter så mycket enklare, eftersom också eleverna kan dela sina alster med varandra.

Många skolor, de flesta måhända, har idag en lärplattform. Kvaliteten och användbarheten mellan dessa varierar mycket, men jag har ärligt talat träffat få lärare som är helnöjda med den lärplattform skolan valt. En viktig orsak till det är att man saknar den flexibilitet som Google Drive ger. Jag skriver här bara om GD, inte Google Apps For Education (GAFE), eftersom vi inte på min arbetsplats har tillgång till denna utvecklade version för skolor (avtal måste tecknas av huvudmannen). Inte än… Men jag slutar inte hoppas! Via en lärplattform kan läraren t.ex. lägga upp planeringar, läsa och bedöma uppgifter som elever digitalt lämnat in och läraren kan kommentera och göra matrisbedömningar som konstruerats utifrån kunskapskraven rakt av. Ibland innehåller lärplattformarna också administrativa verktyg som närvarokontroll. Utan att gå in mer på den lärplattform vår huvudman uppmanar oss att använda på min skola, kan jag säga att dess funktionalitet ännu saknar många pedagogiska verktyg. Den kanske viktigaste fördelen med lärplattformen, nämligen att allt finns på ett ställe, tillgängligt för elever, lärare och vårdnadshavare, försvinner då lärare väljer GD i stället eller som komplement. Men nota bene! Man gör det av pedagogiska skäl, inte för att förvirra. Vi som inte har GAFE väntar ännu på en genomtänkt och pedagogiskt användbar lärplattform! Om du som läser har en sådan, var snäll och berätta!

Hur kan man då använda GD för feedback?

Jag gör så här, andra GD-användande lärare gör på andra men liknande sätt.

För att använda GD måste man ha ett Gmail-konto. Det måste alla ha, elever och lärare. Om inte eleven har ett sådant måste man se till att hen får det. Detta moment är inte svårt. Många ungdomar har redan ett konto. Men jag råder alla lärare att kolla det innan man sätter igång processen. Det kan vara en hemuppgift, så att tid sparas på lektionerna.

Därefter bör man visa samtliga elever hur de finner sin Google Drive. Behövs verkligen detta? tänker man gärna. Eleverna är ju digital citizens så de kan väl? Nej, det gör med säkerhet inte varenda elev. GD är ett nyttoprogram, som inte har något med datorspelande att göra. Därför är det inte säkert att alla elever kommit i kontakt med GD. Eftersom många hursomhelst har det kommer användningen att underlättas. GD är enkelt.Man bör också förklara att GD är en molntjänst och vad det betyder. På Youtube finns utmärkta instruktionsvideor en masse att använda om man inte själv vill spela in filmer. Bra kan ändå vara att visa eleverna hands-on i klassrummet med lärarens dator uppkopplad mot en projektor.

Nästa steg är att dela mappar med eleverna.  Doctopus är ett verktyg som hjälper till med detta. Också för hur det fungerar finns förstås videoinstruktionsfilmer. Om Doctopus till en början känns lite mycket att ta in, så kan läraren helt enkelt manuellt utan Doctopus dela mappar med eleverna, t.ex. en gemensam och en per elev. Självklart går den omvända modellen också bra, dvs. att eleverna individuellt delar med läraren. Det viktiga är att det blir en hyfsad struktur på mappsystemet från början.

Sedan är man klar att börja.

När eleverna skriver i ett Google Dokument, som de hittar i vänsterspalten i GD eller om de skapar en presentation i Google Presentation, sparas allt momentant och kontinuerligt. Alla ändringar går att följa och det är så supersmidigt! Om eleverna arbetar flera i ett dokument som de delat med varandra och läraren, så gäller samma sak: man kan se alla ändringar och vem som gjort dessa. Ur bedömningssynpunkt är det givetvis en utmärkt funktion.

Dessutom kan alla som delar ett dokument med varandra också kommentera. På detta sätt har jag de senaste åren gjort det mesta av den formativa återkopplingen. Men inte bara jag. Jag har tränat eleverna att ge konstruktiv feedback, och successivt blir de allt säkrare. Jag behöver således inte längre själv kommentera så frekvent.

Hur kan elevernas respons se ut? I det första utdraget ser vi hur kommentarer ser ut i Google Docs. Här diskuterar några åk 3-elever sin kamrats allra första utkast:

Kamratrespons3

 

Att det fungerar bra att göra kommentarer och dela dokument även i Office 365 (Office for Mac 2016) visar detta exempel hämtat ur samma text:

Kamratrespons2

I nedanstående textexempel ur Google Docs deltar jag i diskussionen för att besvara en fråga kring källhänvisningar som gruppen har. De gula markeringarna är relaterae till aktuell kommentar. Jag hänvisar medvetet till bedömningsmallen som eleverna har fått ut i samband med att skrivuppgiften (litterärt PM) påbörjades. Genom att göra så får eleverna in en rutin att titta kontinuerligt i bedömningsmallen, så att de lär sig att uppmärksamma att allt som krävs är med.

 

Kamratrespons och jag

Till sist skall jag ta upp hur jag arbetar med återkoppling på slutuppgiften. Vägen till den färdiga produkten besår av ett kontinuerligt arbete med kamratrespons och formativa lärarkommentarer. Eleverna har dels skrivit i skolan, dels hemma. Jag vill gärna alltmer styra skrivandet till skoltid och den viktigaste anledningen är inte fusk – när man jobbar på detta vis är fusk inte särskilt enkelt eller aktuellt. Orsaken är förstås att jag under lektionerna har möjlighet att stanna upp och ta vissa saker som flera elever visar upp osäkerhet kring gemensamt. Då sker formativ bedömning precis som den är tänkt: mitt i steget när jag som lärare uppmärksammar ett behov.

Jag har jobbat med färger som markerar utvalda saker i elevtexterna. I exemplet nedan kan vi se ett utdrag ur en elevessä, tidigare införd på vår programblogg, som 2014 var med i Webbstjärnans tävling och kom bland de 100 bästa bidragen. Färgmarkeringarna i texten syftar mot den skriftliga feedback som jag har gett i slutat av dokumentet.

Skärmavbild 2015-09-11 kl. 20.54.15

Och så här ser den återkoppling jag gett till texten ovan ut:

Skärmavbild 2015-09-11 kl. 23.07.58

Jag jobbar här med feedback (eller feedup, som en del kanske kallar det), alltså jag anger hur eleven klarar vissa specifika saker som bedöms i uppgiften just nu. Sedan skriver jag feedforward, dvs. jag försöker förtydliga vad eleven bör förbättra i en liknande uppgift framöver. Om eleven vill kan hen ställa frågor till mig i kommentarsfältet; vi delar ju texten. Hur eleven ges chansen att visa eventuellt ny kunskap och förmåga utifrån min återkoppling har varierat. I detta fall gavs eleverna möjlighet att förbättra inom en viss tid för att sedan få en ny bedömning på samma text. Andra gånger har en likartad uppgift följt relativt nära inpå. Det senare är förstås bäst. Förstås, därför att eleven då kan tillämpa ny kunskap på den nya uppgiften och att läraren då kan minska den stöttande responsen. Det är nämligen väldigt viktigt! I mitt tredje och sista inlägg om återkoppling kommer jag att beröra detta.

Jag använder också rött och grönt som generella färger för att visa på dels språkliga fel/oklarheter, dels välformulerade meningar/ordval etc. Jag brukar då berätta för alla elever att de i den slutliga produkten kommer att få några röda och några gröna markeringar och vad de representerar. För att inte särskilt peka ut kämpande elever med många språkliga fel brukar jag välja ut t.ex. tre typiska fel en elev gör och alltså inte markera alla. En språkligt skicklig elev ger jag respons på samma sätt, dvs. feltyperna är kanske av mindre allvarlig art men jag markerar trots det lite rött. Jag har nämligen haft många högpresterande elever som uttryckligen begärt att få veta vad de kan förbättra, även om texten är på en språkligt och innehållsligt hög nivå. De har generellt menat att de inte alltid under tidigare skolgång eller i andra ämnen fått explicit respons, just p.g.a. den höga nivån de presterat. Så bör det inte vara, menar jag. Respons till text på A-nivå kan se ut så här:

När jag gör röda och gröna markeringar har jag ibland helt låtit bli att kommentera. I stället har eleven själv (eller med stöd av kamrat) fått kommentera mina markeringar. Avsikten med det är att eleven förhoppningsvis skall se sin text på nytt och bli mer självmedveten kring sitt skrivande. Ofta har eleven klart för sig varför jag gillar en viss mening, och förvånande ofta ser eleven också t.ex. ett meningsbyggnadsfel när hen kollar sin text igen.

Till sist: använder man Google Drive med elever i skolsammanhang så finns PUL och sekretess att förhålla sig till. Vad det innebär för oss som lärare är ganska komplext. Vill man vara på den säkra sidan så bör alla sammanfattande bedömningar ges via lärplattformen. Lämpligt är också att såväl vårdnadshavare och självklart skolledning är informerad om hur man som enskild lärare använder molntjänster i skolan. SKL har tagit fram material kring dessa frågor. I detta sammanhang bör jag förstås nämna att eleverna som på olika sätt bidragit ovan är tillfrågade.

Jag har i sommar läst den bästa didaktiska bok jag överhuvudtaget läst. Den ser ut så här:

IMG_2718 (1)

Den skriver jag bl.a. om i mitt sista inlägg om återkoppling!

 

 

(1152)

2 comments on “Kampen med återkopplingen del 2

  1. […] Då har jag varit och föreläst för lärarfortbildningarna i Stockholm på Läs- och skrivdagen. Första gången med mikrofon och på en liten scen. Läs, återberätta, sammanfatta, förutse, läs… Ett evidensbaserat arbetssätt med läsning. SVENSKA 6-9. Kampen med återkopplingen del 2 « Venit in mentem. […]

  2. Cia Tiberg skriver:

    Tack för god guidning, nu kan jag mer. Blir en av veckans utmaningar att rätta mina elevers första skrivuppgift 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.