Skolan i stort och smått

Flera spännande saker pågår i skolvärlden just nu – i min egen privata, den lokala och nationellt. I detta inlägg kommer jag att beröra min föreläsning för Skolporten i Stockholm i mars, min kommuns och huvudmans arbete med sambedömning av NP och Skolkommissionens betänkande; tre exempel på händelser relaterade till skolan, som jag påverkas av för ögonblicket, men som kan vara intressant också för andra.

I mars höll jag en föreläsning om skönlitteraturens betydelse och användning i svenska som andraspråk på gymnasieskolans nationella program. Skolporten, ett av Sveriges största kompetensutvecklingsföretag med inriktning mot skolan, behövde en föreläsare som kunde tala om varför skönlitteratur i undervisningen av flerspråkiga elever är minst lika betydelsefullt för dem som för svenskfödda modersmålstalande elever. De frågade mig. Jag valde att göra ett försök, eftersom jag är engagerad i frågan. Tillsammans med vännen, kollegan och bigshot-läraren Martin Ahlstedt skrev jag en debattartikel om skönlitteratur som man kan läsa här: Stärk svenskans och litteraturens roll på yrkesprogrammen! Jag skrev 2016  en C-uppsats om ämnet och i detta sammanhang läste jag mycket didaktisk forskning. Min teoretiska kunskap om värdet av litteraturläsning är alltså tämligen god. Som grund för föreläsningen valde jag att utgå från forskning utförd av Catarina Economou, som 2015 utkom med avhandlingen I svenska två vågar jag prata mer och så. I avhandlingen som består av fyra delstudier kommer Economou bl. a. fram till att skolämnet svenska som andraspråk  fortfarande är underordnat ämnet svenska med färre kognitiva utmaningar, och att SVA fokuserar mer på språkliga former, ofta i isolerade sammanhang, och mindre på meningsskapande, t.ex. skönlitterär läsning och personlig utveckling. Economous avhandling utgjorde teoretisk utgångspunkt för min egen C-uppsats i SVA Få in världen i klassrummet. I föreläsningen sammanfattade jag dels Economous resultat och slutsatser, dels mina egna. Föreläsningen avslutades med praktiska exempel ur min egen aktuella undervisning. För eventuellt intresserade finns min PowerPoint-presentation tillgänglig här.

Jag uppfattade att de drygt 160 åhörarna på Garnisonen i Stockholm fann föreläsningen intressant. Mina egna motiv att genomföra den var egentligen två: för det första är ämnet så viktigt! För det andra är det för mig en utmaning att föreläsa inför en stor kunnig publik; en utmaning som jag kände skulle stärka min självkänsla om jag antog (och lyckades med). Till mina personlighetsdrag hör perfektionism och att utsätta mig för skickliga lärares och skolkunniga människors granskande blickar är en regelrätt prövning men även en sporre. När jag berättade för mina elever om att jag skulle till Stockholm och berätta om vår undervisning sade en av mina åk 3-elever: ”Coolt! Inte visste jag att du var en sån bigshot-lärare!” Inte jag heller, tänkte jag. För i min värld är det just bigshot-lärare som föreläser. Jag har förmånen att vara personligt bekant med flera. Nu gör ju en föreläsning ingen lärare till bigshot-lärare, såklart. Men för mig innebar den att jag steg över den tröskel som jag aldrig hade vågat kliva över för tio år sedan. Det får räcka som bekräftelse!

Min kommun har sedan ett par år etablerat ett arbetssätt för bedömning av de nationella proven som jag stolt vill berätta om. Man började 2014 att sambedöma samtliga grundskolans NP i svenska/SVA, matematik och engelska. Ett antal lärare samlades på stadshuset för att tillsammans bedöma alla de uppsatser och prov som åk 9:s elever producerat i nämnda ämnen. Vi lärare på gymnasiet blev förstås avundsjuka. Våra prov då? Kommunen hörde oss och i fjol fick också vi gymnasielärare chansen att testa sambedömning på detta vis.

Vi samlade alla svensklärare på skolan (jag berättar nu om NP svenska eftersom det är vad jag känner bäst till) på stadshuset i slutet av maj 2016. Eftersom min kommun bara har en gymnasieskola så var alla lärare i svenska på gymnasiet engagerade. Vi delade upp oss i två grupper, där den ena tog hand om de två proven i SVESVE1 (läsförståelse och uppsats) och den andra tog hand om SVESVE3, uppsats-PM. Vi organiserade oss så att de lärare som hade undervisat i SVESVE1 bedömde i första hand dessa NP och de som undervisat i SVESVE3 ansvarade för bedömningen av PM. Det visade sig att gruppen SVESVE1 hann göra sina bedömningar snabbare och därför anslöt någon från den gruppen till PM-gruppen. I de fall där någon inte hade undervisning i endera kurs placerades dessa in efter behov. Vi arbetade främst i grupper om två lärare, men i slutskedet var vi i PM-gruppen fyra lärare som diskuterade några svårbedömda fall gemensamt. Vi arbetade intensivt från kl 08.30-16, med paus för lunch, fem heldagar. Vi hann under denna vecka bedöma skolans alla NP i svenska.

Vad gjorde då eleverna under denna tid? De kompenserades i schemat för den lektionstid som gick bort genom lite längre lektioner. Eftersom maj månad för eleverna innebär många slutuppgifter så kan jag anta att de två lektionspass (normalschema 80 min två gånger per vecka) som utgår i svenska under denna vecka lätt kan fyllas med arbete för den som vill.

Vi lärare fann att den gemensamma bedömningen var ett bra tillfälle för utveckling av vår bedömningskompetens. Det är alltför sällan vi har möjlighet att diskutera bedömning konkret, så denna vecka har varit värdefull för alla, tillåter jag mig påstå. För de lärare som har liten erfarenhet av bedömning av NP generellt eller i en särskild kurs är sambedömning särskilt viktig. En lärdom vi drog var att det kan vara vettigt att anonymisera elevernas prov, om man kan ordna detta enkelt.  För att problematisera ytterligare är en veckas heltidsarbete för 10-12 lärare en hel mängd tid, som kan användas på annat sätt. Vem skall då bedöma NP? Ja, enligt utredningen om kunskapsbedömning och NP (SOU 2016:25)  föreslås extern rättning av avidentifierade prov i digital form. Att detta leder till rättssäkrare betyg är inte säkert hävdar Per Måhl i en artikel i SvD. Han menar i stället att NP i nuvarande form inte kan användas för att sätta rättvisa slutbetyg i kurserna.

”Provens uppgifter och bedömningsanvisningar speglar inte alltid kunskapskraven.”

Således måste varje lärare för att göra en rättssäker bedömning ta hänsyn till också annan information för att sätta kursbetyg enligt nuvarande kunskapskrav. Måhls tes är att statsmakterna bör lita på professionen, dvs. lärarna. Måhl hävdar:

”Det finns inga empiriska belägg för att förändrade anvisningar för nationella prov och begränsningar av lärarnas inflytande förbättrar betygen. Utan kunniga lärare med civilkurage fungerar inget betygssystem. Så sluta gnäll på lärarna!”

I stället förordar han ökat samarbete och mer sambedömning:

”Att till exempel ålägga lärare att fortlöpande samplanera och sambedöma är en effektiv åtgärd mot de brister i rättssäkerhet och likvärdighet som Skolinspektionen har identifierat.”

Frågan är förstås vad som händer med det starkt kritiserade betygssystemet på sikt. Det återstår att se.

Med anledning av Skolkommissionens betänkande som presenterades igår, vill jag avsluta detta inlägg med några synpunkter på utredningen. Lottningen av elever där fler sökande finns än platser har engagerat en del politiker och andra. Jag finner detta tämligen ointressant ur min synvinkel, därför att detta har liten inverkan på landsorten där jag är verksam. Om detta har jag inga åsikter. Däremot är den satsning på professionsutvecklingsprogram för lärare och skolledare under hela karriären mycket intressant och välbehövlig! Särskilt detta stycke är tankeväckande och låter i mina öron bra:

”Inom ramen för programmet ska det finnas ett antal kvalifikationsnivåer vilka ska vara tydligt definierade med beskrivningar av vad lärare och skolledare bör kunna och ha kompetens att göra. Programmet ska tydligt och transparent definiera progression, och bör omfatta olika utvecklingsspår för lärares och skolledares professionella utveckling. Progression ska baseras på specifika kvalifikationer och ska ha en tydlig koppling till kompetensutveckling._ _ _ Professionsprogrammet ska vara standardiserat på nationell nivå och omfatta kvalifikationsnivåer, samt utvecklingsspår med tillhörande steg.”

Förstelärarreformen har med rätta kritiserats på flera punkter. Därför ser jag positivt på följande formulering i betänkandet:

”Att som lärare befinna sig på den kvalifikationsnivå i professionsprogrammet som avser mer kvalificerade lärare bör medföra möjlighet att söka anställning som förstelärare och lektor, men även andra uppdrag som kräver särskilda kvalifikationer. Den föreslagna funktionen för lärar- och skolledarutveckling bör ges i uppdrag att precisera vad de mer kvalificerade lärarna förväntas kunna och ha förmåga och kompetens att göra, i förhållande till lärare.”

Snart är mitt påsklov över och så också denna kalla april som vi får hoppas följs av en varm maj! I vecka 18 NP-bedömer vi igen. Just då kan det dock få lov att vara väder som i Wivallius diktrader:

 

 

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!

(74)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *