Läsår 29 och 1 – en sammanfattande utvärdering

Det här läsåret har på flera sätt inneburit en nystart. Visserligen är jag kvar på samma skola och på samma program som jag tillhört sedan programskolan uppfanns men i och med att jag bytt undervisningsämnen blir skillnaden ändå stor. Från att ha stora NA-klasser i svenska, religion och historia har jag nu bara ett ämne, SVA, med elever från flera olika program. Under läsåret 2016-17 har jag undervisat i alla tre SVA-kurserna. På min gymnasieskola som har tio program är det särskilt svårt att lägga schema. I SVA behöver man samläsa eftersom vi har förhållandevis få SVA-elever på gymnasiekurserna. Det är inte lätt att få till, varför några av mina grupper bestått av för få elever för en dynamisk undervisning med varierade metoder.

En målsättning för mig vid läsårsstarten var att eleverna i alla kurser skulle läsa mycket skönlitteratur. Avseende detta är jag nöjd med vad vi hunnit med i SVASVA1 och hyfsat nöjd med SVASVA3. Av främst schematekniska skäl har jag inte lyckats få till det i SVASVA2. Det måste jag försöka rätta till nästa läsår om jag behåller samma elever. Det går inte att nog betona läsningens betydelse för språk- och kunskapsutvecklingen! Jag ser också hur det litterära språket innebär större utmaningar för andraspråkseleverna än olika typer av ämnestexter. I skönlitteratur förekommer dels ovanligare ord, dels ovanligare vanliga ord. Det är vanligen inga svårigheter för eleverna att klara t.ex. ordet fogde i historia och organism i biologi, eftersom lärarna förklarar dylika begrepp. I skönlitterära texter möter eleverna andra ord och ordkombinationer, t.ex. metaforer, liknelser och beskrivande ord. Ord som råmande kor och gäddor som slår i vassen kan ställa till det för flerspråkiga elever.

Att finna vägar för effektiv och stimulerande ordförrådsutveckling är ett utvecklingsområde i min undervisning och nästa läsår har jag målsättningen att arbeta än aktivare med ordförrådsutvecklingen. En utmärkt bok som kommer att hjälpa mig i detta avseende är Ordens värld (2016) av Ingegerd Enström. Jag tänker bl.a. syssla mer med utveckling av kunskaper om ordbildning, dvs. principer för ordbildning i svenska. Inte bara flerspråkiga elever har svårt med sammansatta ord; som bekant är särskrivning ett vanligt bekymmer också för förstaspråkselever. I samband med ordbildning kommer också grammatik in. Jag har inte hittat något fulländat avsnitt om svensk grammatik ur andraspråksperspektivet i de integrerade läromedlen avsedda för SVA, gymnasieskolan. Den övningsbok i grammatik som jag använt och i huvudsak funnit användbar är Målspråk Svenska (Sandberg, 2007).  Där finns det mesta, men jag saknar en ordentlig genomgång och bra övningar kring partikelverb. I Se upp! (2016) av Holmgren Ording har jag funnit en omfattande sammanställning med partiklar och deras betydelser och därtill övningar. Av en logoped som arbetar mycket med språkutveckling och ordförråd har jag fått tips på en bok om ordförrådsundervisning, Bringing Words to Life som jag ser fram emot att läsa. Jag ser ett ökat behov även för modersmålstalande elever att träna sin ordförståelse, eftersom undersökningar visar att luckan mellan unga och äldre ökar hela tiden. Detta intressanta och oroande ämne tar den här föreläsningen upp: http://urplay.se/program/200871-ur-samtiden-sprakforum-2017-ordforrad-i-forandring

I SVA-kurserna har jag under läsåret använt läroböcker. Det känns nästan lite fånigt att påpeka detta men i svenskämnena är det inte alltid det vanliga. Inte så få arbetar med egenproducerat material och/eller material man funnit på olika nätplatser. Jag har själv arbetat så under åtskilliga år. Som ny i ämnet är det en trygghet att ha läromedel. Förvisso är det inte lätt att finna ett läromedel som passar en i alla delar, och i gymnasie- SVA finns ganska lite att välja på. Jag har i SVASVA1 använt NA-förlags bok som heter Svenska som andraspråk 1 (Åkerberg & Norefalk). Boken är ambitiöst upplagd och innehåller flera bra texter men grammatikavsnittet är jag måttligt imponerad av. Det känns som en lätt reviderad enkel grammatik för svenskfödda. Det mesta av det som är specifikt komplicerat för andraspråkselever fattas. Om man väljer att använda den här boken, bör man överväga kompletterande material för grammatik och ordbildning. Bokens pris är fördelaktigt, kan tilläggas. En annan fördel är att det här läromedlet inte uppfattas förenklat och anpassat, utan såväl språket som innehållet håller hög kvalitet. Jag undervisar företrädesvis elever med få år i Sverige. Texterna är inte helt lättillgängliga för dem men hellre det än infantiliserande texter. Jag hade dock önskat ordförklaringar direkt i texterna. I stället har författarna valt att blåmarkera ord och begrepp som kan vara nya utan att förklara dem. Det bygger alltså på att eleven själv är mycket aktiv med att slå upp ord hen inte förstår, alternativt att läraren på olika sätt arbetar noga med förförståelse. Bägge alternativen har fördelar, men alla lärare vet att tiden till vårt förfogande är kort och eleverna inte alltid så försigkomna och ansvarstagande.

I SVASVA2-3 har jag använt läromedlet Kontext (Hedencrona & Smed-Gerdin, 2014). Jag är i huvudsak nöjd med detta läromedel. Svårighetsnivån är lägre än i motsvarande läromedel från NA-förlag, vilket passat mina elever bra. Det är en fördel att boken är avsedd för bägge årskurserna för kontinuitet och pris. Även här har jag kompletterat med den blå övningsboken Målspråk Svenska.

Jag har valt pappersböcker trots att samtliga elever har datorer. Det är bra och dåligt. Bra, därför att vi vet att läsning på skärm tillför en komplexitet i läsandet som inte alla klarar lika bra och att boken i handen är mer handfast. Dåligt, därför att läsning på skärm är en nödvändig förmåga att utveckla. Dessutom är digitala läromedel billigare. Nästa år skall jag diskutera med mina åk. 2 och åk. 3 elever och sedan avgör vi tillsammans om pappersbok är att föredra framför digital dito.

I SVASVA 1 har vi läst tre hela böcker. Målsättningen var fyra, men den visade sig vara något för högt ställd. Vi inledde terminen med ett arbetsområde om flerspråkighet (finns i NA-förlags lärobok) som ledde fram till en skriftlig självbiografi. Under tiden eleverna skrev fick de läsa en valfri självbiografi alternativt biografi, som vi fått hjälp att hitta av skolans bibliotekarier. Eleverna valde mycket olika böcker, alltifrån berättelser skrivna av människor som likt dem själva flytt från sina hemländer till självbiografier och biografier om kända personer. Bokläsandet avslutades med årets första boksamtal. Modellen jag följde denna gång var förberedelser skriftligt innan utifrån frågor. Instruktionen och frågorna kan den som vill finna här. 

Jag fick in flera mycket läsvärda självbiografier. Eleverna skrev mycket olika långt och med olika inriktning avseende innehållet. Jag ville gärna att vi skulle läsa upp texterna för alla men det förslaget föll inte i god jord. Troligen tyckte eleverna att de kände varandra alltför lite – vi var ju bara en dryg månad in i terminen och de kom från olika klasser. Nästa år skall jag försöka motivera bättre, för jag tror att de än snabbare lärt känna varandra om de fått höra varandras berättelser. Bokredovisningarna fungerade nästan oväntat bra. Vissa elever kom att slira betydligt mera senare. Jag genomför gruppsamtalen samtidigt. Jag låter eleverna spela in samtalen så att jag kan lyssna ordentligt efteråt. En annan möjlighet är att att ta grupperna en i taget och låta övriga arbeta med annat tills det är deras tur. Jag har inte fått den varianten att funka fullt ut. Dels blir det mer spilltid, dels måste jag lämna eleverna ensamma med sitt arbete, vilket jag anser är pedagogiskt olämpligt. I varje grupp utser jag en gruppledare, vilket är ett uppdrag som de tar på allvar. Jag instruerar gruppledaren att försöka få alla att prata och styra samtalet utifrån frågorna. Jag utser för övrigt alltid gruppledare till grupparbeten, eftersom jag funnit denna metod bra. Precis som vuxna uppskattar tonåringar att få ta ansvar och att läraren visar att hen har förtroende för dem.

Vår andra roman blev Korpmåne av Therese Henriksson, en debutant från Boden. Korpmåne är en ungdomsroman  som inrymmer såväl fina realistiska skildringar om ungdomars liv i glesbygd som spänning och fantasy. Naturen döljer sådant vi inte kan se, än mindre förstå. Jag valde Korpmåne dels därför att den passar så bra in i kursplanens krav: modernt, en kvinnlig författare från lokal kultur och berättartradition, dels därför att den tredje boken skulle bli Arkan Asaads Stjärnlösa nätter, en roman som innefattar invandrarkulturens (i detta fall den kurdiska) krock med det svenska samhället, främst vad gäller värderingar. Therese besökte oss efter att vi läst hennes bok, vilket uppskattades mycket av eleverna.

Therese Henriksson föreläser på Björknäsgymnasiet

Till Korpmåne skrev vi läsloggar, tre stycken av olika karaktär. Efter varje läslogg samtalade vi och en grupp kunde se ut så här:

Elever i SVASVA1 i samspråk om Korpmåne

Eleverna hade lite olika uppfattning om Korpmåne. Vissa tycket att den var tungläst. De läsvana gillade den, men eftersom mina elever generellt är äldre än den vanliga eleven i åk 1 på gymnasiet, tyckte också några att den kändes lite barnslig. De ansåg dock att språk och stil väl motsvarade deras nivå i svenska just nu. De mer läsovana klagade lite på att det var många nya ord och att de därför tappade läsflytet.

Det blev emellertid Stjärnlösa nätter som blev boksuccén i år. I SVASVA1 är det en förträfflig roman. Den engagerar starkt och många elever känner igen sig på olika sätt, trots att jag t.ex. inte har någon kurd bland eleverna. Arkan Asaad var på besök på vår skola för något år sedan. Också då hade SVA-eleverna läst Stjärnlösa nätter. Stor succé. Den intresserade finner en bloggtext om detta här som också innehåller länkar till arbetsmaterial. En av eleverna har direkt efter läst Asaads uppföljning Blod rödare än rött. Av hen verkar det bli en storläsare: Under kort tid har hen läst Tusen strålande solar och Flyga drake också!

”Vet du Annki, jag gillade inte att läsa böcker förut i hemlandet! Men nu gör jag det!” sa eleven när vi talade om det nyvaknade läsintresset.

Vi lärare får sällan tack och beröm från våra ledare. Däremot värmer denna typ av respons oerhört, eller hur alla lärare?

I morgon är läsårets sista arbetsdag för mig. Den skall jag spendera tillsammans med mitt arbetslag i en sommarstuga i Luleå nära havet. Gott!

 

 

 

 

 

 

(99)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *