Kärnan i SVA- skönlitteraturen! Del SVASVA2 -1

Inför detta läsår var målsättningen att läsa ännu mer skönlitteratur med mina SVA-elever. Jag är av den uppfattningen att elever måste läsa mer överhuvudtaget i skolan (och självklart gärna på fritiden men det kan jag nog inte påverka), texter av alla slag, men som lärare i svenska som andraspråk ligger ansvaret för skönlitterär läsning i skolan på mig. I morgon börjar sportlovet där jag bor, och jag kan nu blicka tillbaka på två tredjedelar av läsåret. Till min glädje och inte lite stolthet kan jag konstatera att vi lyckats! I SVASVA1 kommer vi att börja med den fjärde boken efter lovet och detsamma gäller för SVASVA2. Om inget högst oförutsett inträffar så klarar jag målsättningen med mer läsning än i fjol. Jag är hittills allra mest nöjd med utfallet i SVASVA2, troligen därför att jag i fjol inte kände mig helt tillfredsställd med arbetet i denna kurs. Bokvalen har fungerat klockrent och likaså boksamtalen och de uppföljande skrivuppgifterna. I detta första blogginlägg om läsåret 2017-18 kommer jag att berätta om mitt skönlitterära arbete i SVASVA2 under höstterminen. Tanken är att detta inlägg ska följas av ett till om vårterminen samt åtminstone ett om läsningen i SVASVA1.

I åk 2 började vi läsåret med klassiker. Jag brukar för det mesta styra bokvalet, men denna gång valde eleverna själva sin klassiker. Det kom att bli bred läsning av främst översättningar. Några av titlarna som valdes var Dr Jekyll och Mr Hyde, En julsaga, Anne Franks dagbok, Den store Gatsby och Sagor ur Tusen och en natt. Eleverna läste självständigt, en del i skolan och en del hemma. När vi läste i skolan avslutade jag med en runda där eleverna i gruppen muntligt fick sammanfatta vad de hade läst under lektionen. Förutom att denna metod ger eleverna möjlighet att delge kamraterna innehållet i sina böcker, så är det bra träning i oförberedd muntlig framställning för SVA-eleverna. Några boksamtal genomförde vi inte denna gång. Arbetet avslutades i stället med att eleverna tränade argumentation i en skrivuppgift, där syftet är att argumentera för om boken de läst är en klassiker. Uppgiften har jag utarbetat utifrån en uppgift i svenska som en kollega (Charlotta i Ystad 👍)  och jag gjorde för några år sedan. Att följa upp läsningen med en skrivuppgift är alltid bra, och fördelen med att göra det som ett debattinlägg är självklart att spara tid och samtidigt hålla i hop svenskämnets olika centrala innehåll. Jag ogillar att arbete med lösryckta delar, och strävar alltid i min undervisning efter att skapa helheter. En annan fördel är att specifika skrivuppgifter kopplade till den egna läsningen är svåra att lockas att fuska med. Recensioner går därför helt bort; av detta skäl och en del andra.

Att skapa lärande sammanhang är väsentligt i min undervisning kan också exemplifieras med vårt nästa arbetsområde. Efter klassikerna läste vi om de tre stora litteraturvetenskapliga genrerna, och eleverna fick läsa och arbeta med analys av lyrik och drama. Vi arbetade med dikter av kvinnor och män från olika tider och kulturer. När jag valde dikterna var en grundidé att de skulle vara tematiskt intressanta och säga något om allmänmänskliga frågor, gärna hämtade ur vår tid. Komposition och språk fick vara utmanande, men inte så modernistiskt att eleverna skulle få kämpa med förståelsen. Vi läste ”SALAM HABIBI” av Yayha Hassan, den danske poeten, och den landade som ett knytnävsslag i magen på flera av oss, vilket ledde till engagerade diskussioner om kulturer och familjeliv.

Yahya Hassan – foto: Mogens Engelund, 2013.

En annan dikt som skakade om var ”Terroristen, han ser på” av Wislawa Szymborska. De senaste åren har terrorn kommit oss allt närmare, och det scenario som utspelas i dikten på ett närmast filmiskt vis är möjligt att relatera till även som bosatt i Sverige. Knappast någon plats kan numera anses för alltid förskonad från illdåd, och i detta kan vi mötas: eleverna, som många kommer från drabbade länder och jag som är född i Sverige.

Under litteraturmomentet läste vi också antiken som litterär epok. Jag tar inte upp alla epoker i SVA eftersom kursplanerna inte föreskriver kronologisk litteraturhistoria. Däremot anser jag att antiken, upplysningen och modernismen behöver behandlas i SVA på grund av periodernas stora historiska betydelse. Litteratur ska ju studeras som en spegel av den historiska tidens samhällen och strukturer; som opposition mot förlegade ideal eller som samhällsbevarande kulturyttring. Grunddragen i den västerländska historien är förstås enormt viktig att känna till för alla samhällsmedborgare som vill verka i ett demokratiskt samhälle. Därför börjar vi med antiken vars påverkan på Västerlandet är svår att överskatta.

Som ett led i att lära eleverna de litterära grundgenrerna hade jag tidigt bestämt att vi skulle läsa Sofokles Kung Oidipus. Genom att låta eleverna läsa detta klassiska drama var min plan att återigen slå två flugor i en smäll, nämligen dels arbeta med den klassiska dramaturgiska modellen som analysmodell, dels ta som avstamp i essäskrivning, vilket skulle bli en del av kommande arbetsområde. Jag lät eleverna läsa en bearbetning av dramat, Kung Oidipus, en pusseldeckare från antiken, av Christina Israelsson. Man kan ha olika åsikter om att använda bearbetat och mer lättläst material i skolan och särskilt i andraspråksundervisningen, men jag menar som alltid att det måste vara den professionella lärarens bedömning som ligger till grund för didaktiska beslut, inte principer. Syftet med den här läsningen var att stimulera eleverna till analytiskt tänkande, och jag vet att den språkliga dräkten kan verka avskräckande när man läser klassisk litteratur. Vinsten som jag ser med att läsa en bra bearbetning av denna text är att eleverna upptäckte att antikens litteratur faktiskt går att läsa, ja, rent av är läsvärd och spännande! Texten är även föredömligt kort, ca 50 sidor, och den innehåller ett förord som presenterar viktiga delar av den antika kulturen och idéerna i tiden. Hur lyckat det var att texten var kort visade sig när en elev hade glömt att läsa texten till dagen för boksamtalet, och därför fick sätta sig och vrålläsa lektionen före. Eleven hann igenom texten och kunde bidra effektivt och initierat till diskussionen. Jag kan alltså rekommendera att låta eleverna läsa texten i skolan, eftersom det tar så pass lite tid.

Samtalet om Kung Oidipus strukturerade jag helt kring ett grafiskt arbetsblad med den dramaturgiska modellen som det ut så här:


Pyramiden är ursprungligen en så kallad freebie, det vill säga ett gratismaterial, som jag har översatt och bearbetat. Lektionen gick till så att eleverna satt parvis med en utskriven papperskopia av pyramiden. De fick i uppgift att skriva in de viktigaste momenten i dramats handling enligt modellen. Kung Oidipus är ju ett klassiskt drama som perfekt följer Aristoteles modell, så det låter sig ganska enkelt göras. Under tiden ritade jag upp samma pyramid på tavlan i klassrummet. Eleverna fick sedan gå fram och fylla i pyramiden och vi diskuterade. När lektionen slutade såg tavlan ut så här:

Detta var en av årets mest lyckade lektioner, vilket vi kan utläsa av tweeten som jag skrev efteråt.

Terminen avslutades med såväl faktaprov i litteratur som analysprov. Eleverna fick då en dikt av Tomas Tranströmer, ”Ensamhet”, där de fick visa sina kunskaper i lyrikanalys. Jag fick in några häpnadsväckande bra analyser med tanke på den korta tid att läsa och skriva som eleverna hade till sitt förfogande. Som stöttning till provet använde jag en analysmodell med frågor och en stödmall med formuleringar som eleverna var fria att använda när de skrev. Dessa hjälpte eleverna med struktur och ämnesbegrepp.

Jag arbetade som svensklärare ett fjärdedels sekel innan jag läste in svenska som andraspråk. Något som jag funderade mycket över var hur det kom sig att kursplanerna i SVA fokuserar mindre på litteratur än dito för svenska. Mina frågor resulterade i en C-uppsats om skönlitteratur i SVA-undervisningen.  Informanterna i min studie kom att inspirera mig till att jobba med skönlitteraturen minst lika aktivt som aldrig i svenska. Jag ser varje dag resultaten av undervisningen i litteratur, och jag är helt övertygad om att skönlitterär läsning är SVA-ämnets kärna, precis som svenskans!

 

 

 

 

(469)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.