En klassiker för alla tider: Doktor Glas, del 2

I den förra delen av detta inlägg om arbetet med Doktor Glas i kursen SVASVA3 berättade jag lite om förberedelserna till det huvudsakliga arbetet. I det här ska jag förklara hur vi gjorde med romanen.

Min undervisningsgrupp var detta läsår inte stor, men jag lät alltså dela in eleverna i två mindre grupper, där de vid de två boksamtalen fick olika uppgifter utifrån fastställda roller. Eftersom vi haft ganska många boksamtal över läsåren och jag har deltagit i samtliga, har eleverna förutom själva deltagit, även fått förebilder för hur man kan ställa frågor och följa upp. Vi har haft väldigt fria samtal men alltid utgått från något skriftligt (frågor, Chambers plus-minus, citat, etc.), vilket vi även gjorde denna gång. Skillnaden var att inte alla elever ansvarade för alla uppgifter utan hade olika. Inspiration till att arbeta på detta sätt fick jag från en studentuppsats, som just handlade om att arbeta med Doktor Glas. Uppsatsen heter Elevers samtal om Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas. I uppsatsen skriver Hanna Bohlin:

Förslagsvis skulle Doktor Glas kunna användas i skolan genom samtal i bokcirklar. Fyra elever i varje grupp som samlas och diskuterar boken en gång i veckan på svensklektionen. Läraren ger eleverna frågor som eleverna sedan diskuterar boksamtalsgruppen. Ett exempel skulle kunna vara att eleverna får olika ”uppgifter” till varje vecka. En elev sammanfattar det viktiga i de lästa kapitlen och en annan får till uppgift att illustrera någonting ur boken som den personen anser är viktigt. Den tredje eleven är sekreterare och den fjärde eleven tar upp centrala teman och frågor. Genom detta sätt får eleverna ett ansvar på sig att göra uppgifterna till varje vecka så att inte de andra i gruppen försummas.

Jag gjorde en variant på detta genom att fördela eleverna på tre roller:

  • En elev sammanfattar det viktiga i de lästa kapitlen
  • En/två elever väljer ut någonting ur boken som illustrerar något viktigt utifrån boksamtalets tema och presenterar det
  • Alla i gruppen diskuterar det presenterade.
  • Den tredje/fjärde eleven är sekreterare.

I dokumentet som finns i länken ovan klargjordes arbetsuppgifterna och ansvaret. En elev fick utöver sin roll också vara gruppledare. Den funktionen har jag alltid med i gruppuppgifter, men den visade sig vara överflödig denna gång, då jag dels själv deltog i samtalet hela tiden och dels var gruppen motiverad och liten. Själv skulle jag förhålla mig ganska passiv och överlåta åt eleverna en stor del av samtalets inriktning.

Fokus i samtalet kom att ligga på den elev som fått funktionen att illustrera något viktigt utifrån samtalets tema. Eleverna visste att exempel och citat skulle utgöra kärnan i deras redovisande del och förberedde sig efter detta. Tanken var att vi skulle hålla oss mer strikt till att varje person fick redovisa sin uppgift för gruppen före en mer allmän diskussion, men så disciplinerade kunde varken eleverna eller jag vara, utan samtalet kom att bli just ett samtal med diskussionsinslag. Eftersom varje samtal strikt fick ta högst 45 minuter, uppstod en viss tidsnöd och därigenom (förutom alla närvarandes lust att diskutera) föll lite av idén med uppdelningen.

Bäst blev samtalen om etik och moral i romanen, och jag är säker på att vi hade kunnat prata minst dubbelt så länge. Många bra exempel diskuterades. För att underlätta för de ansvariga eleverna hade jag utarbetat ett par underlag att utgå i från, det ena om språk och stil och det andra om etik och moral. Dessa dokument finner du här och här. Språket fascinerade eleverna, och klagomålen på ”gammalsvenska” uteblev. Särskilt lätt är det förvisso inte, för andraspråkselever med några år i Sverige bakom sig, att stilistiskt analysera boken utan jag valde att gå in och komplettera lite under samtalen.

Rollen som sammanfattare av handlingen visade sig vara svårast, vilket förvånade mig. Trots all träning på referatskrivande, objektivitet och saklighet märkte jag att analys och tolkning är svåra för eleverna att skilja från resumé. Vad eleverna fann viktigt att ta med i sin sammanfattning varierade också mer än jag hade förutsatt.

Mitt sista lektionstillfälle med den här elevgruppen var den efterföljande litterära analysen utifrån de frågeställningar jag redan i början av arbetet presenterat som valbara. Vi har haft långa lektioner, vilket underlättar när man ska göra skrivuppgifter i skolan. Uppgiften skrevs på dator i exam.net och eleverna var medvetna om att för någon kunde en bra analys vara avgörande för kursbetyget. De valde alla tre uppgifterna (finns i första dokumentet länkat ovan). De bästa resultaten fick en elev som valt att argumentera för ja eller nej som svar på frågan: Lyckades Hjalmar Söderberg med sin ”tankebok” att få människor att tänka? och en elev som valde uppgiften att diskutera etiken och moralen i romanen. Som avslutning på den här texten bjuder jag på utdrag ur dessa elevtexter. Författaren till elevtext nummer 2 har lovat mig att till eventuellt intresserade vidarebefordra texten i sin helhet, för lärare att använda som mönstertext i undervisningen.

 Den historien som Söderberg har valt att skriva om är det första som får oss att lägga åt sida våra ”rosa glasögon” och inse att även en präst, en sådan människa som anses vara nära Gud, kan vara så fruktansvärd fel, förstörd och påverkad av människornas naturliga behov och den falska moralen (Söderberg, 1905, s.93). I boken säger Doktor Glas om prästen: ”…för egen del tycker han inte riktigt om att kalla den där saken ett nöje; han vill hellre att den skall heta ”plikt” eller ”guds vilja”..” och där understryks det än en gång hur förvanskade kan människomoralen vara. Även i början av boken, under det första besöket av prästens hustru, blir Doktor Glas upprörd och frågar sig själv”…hur har det gått i människornas hjärna att de gjorde plikter av detta?” och där blir vi, som läsare, också indragna i hans inre diskussion och omedvetet försöker svara på hans fråga (Söderberg, 1905, s.16).

– – – – – – – –

    Självmord är ett annat ämne som tas upp i boken och här har Glas intressanta tankar. ”Ja, självmord är fult. Men det kan vara ännu fulare att leva”, ”Jag är inte rädd för döden.” (Söderberg, 1905, s116), säger doktorn när han pratar om självmord med Helga. När doktorn använder orden ”det kan vara ännu fulare att leva” kan man förstå att han inte vill leva. Det kan finnas olika orsaker till varför man kan känna så, men i doktorns fall är det klart varför. Han ser inte meningen med livet. Han har aldrig varit tillsammans med någon, han har nästan inga vänner och han har inget intressant som händer i hans liv förutom hans långa, ensamma promenader. Även när han älskar Helga vet han att han aldrig kommer att få henne. Det här kan man också koppla till varför han dödade prästen. ”Man vill bli älskad _ _ _ Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst” (Söderberg 1905, s68). Vi vet att Glas inte dödar sig själv, men då hittar han lösningen i att döda prästen. 
    Doktor Glas har en lång diskussion med sig själv medan han planerar hur han kommer att döda prästen. Han vet redan att lagen inte ger honom rätten att döda en annan person, men han är säker att han inte kommer att bestraffas. Där uppkommer den viktiga frågan från Glas själv ” Men den oskrivna lagen? Moralen?”, men han har redan ett svar på det ”Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd” (Söderberg, 1905, s94). Här kan vi märka att Glas är en person som kan böja både lagen och moralen och använda de hur som helst bara om han vill det. Här kan man tydligt se en del av Glas karaktär och personlighet, båda genom att han inte följer lagar och inte håller sig till sitt yrkes lagar och regler.

(284)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.