Mitt digitala liv

Mitt digitala liv

 

Jag har alltid gillat ny teknik. I viss mån är jag en tekniknörd, faktiskt. I vårt hushåll finns massor med elektriska apparater; inte alla används flitigt, och mycket plats tar de i skåp och lådor. Det senaste inköpet var en rätt medioker knivslipare för de keramiska knivarna. Vi har hushållsassistent, popcorn-maskin (som inköptes redan på tidigt 80-tal – då mycket sällsynt i affärerna), glassmaskin, eltandborstar, flera olika hårvårdsapparater och rak-dito, självklart en elektrisk fönsterputsmaskin från Kärcher och två olika elektroniska febertermometrar… Ja, ni fattar. Det enda jag var sen med att skaffa var en mobiltelefon. Ringa kunde jag göra från de stationära telefonerna, eller hur? Men så kom de smarta telefonerna! Då blev mobilen plötsligt intressant, för med en smartphone kunde jag göra så mycket mer än att ringa, och främst: jag kunde använda internet. Vägen till att använda en telefon som surfmaskin på internet hade varit lång.

Året var 1991 – året då jag köpte min första dator. För mig känns inte 1991 särskilt avlägset, egentligen. Fast det är klart: jag var ännu ganska ung, nygift, hade inga barn, jobbade alltjämt på högstadiet och hade som sagt ingen mobiltelefon. Men jag hade lyckats utbilda mig till ämneslärare – utan dator men med elektrisk skrivmaskin – och jag hade bilat i USA vid ett par tillfällen utan GPS och Google Maps. Hur klarade man sig? Hur besvärligt måste inte livet ha varit? Dessa frågor ställer sig ibland ungdomar (elever och ens egna barn) när man berättar för dem. För dem som är unga idag förstår jag hur trist, krångligt och andefattigt livet som ung på 1980-talet måste te sig. Fast det var det ju inte… Och ändå. Vem vill gå tillbaka till tiden före internet?

År 1993 fick min familj vårt första Internetabonnemang – AOL (America Online) var leverantören, och bara det känns väl lite skoj: Amerika i Sverige. Uppkopplingen var via telefonmodem, 14 400 bps (bits per second!), så bilder laddade mycket låååångsamt eller inte alls. Vår första mejlkorrespondens hade vi med Peter Englund, Svenska akademiens nuvarande ständige sekreterare, som var den ende vi kände som hade e-post. Vi skrev vår e-postadress i mejlet, för säkerhets skull. ”Ni behöver inte skriva er e-postadress i meddelandet – den ser mottagaren”, blev responsen.

Idag, 2014, kan man studera helt utan att fysiskt besöka ett lärosäte. Just idag genomförde jag mitt andra digitala seminarium i SVA (svenska som andraspråk) för lärare. Via Adobe Connect kunde vi se varandra, samtala och ta del av presentationer. Lätt och smidigt. Jag säger inte att jag hade velat byta ut mina år som ung student i studentkorridor mot heldistansstudier om det varit möjligt men för lite mognare studenter som jag själv är detta en fantastisk möjlighet. Inte alla har möjlighet att studera långväga hemifrån p.g.a. familj och arbete. Med teknikens hjälp blir utsikterna till att fler kan satsa på högskolestudier större, och det är förstås helt rätt ur ett demokratiskt perspektiv.

C64c_system-300x239

En klassisk Commodore C64… Någon som minns? By Bill Bertram (Own work) [CC-BY-SA-2.5 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5)], via Wikimedia Commons.

Ibland tror jag att jag är en så stark förespråkare för den digitala tekniken just därför att jag varit ung i en annan tid (Jösses, det låter faktiskt som om det var på stenåldern!), då man fick växla till sig massor med mynt när man skulle ringa från en public phone i utlandet, då man gick till resebyrån för att beställa sina flygbiljetter och när man målade tjockt vitt med Tippex då man skrivit fel för femtielfte gången i uppsatsen som skulle lämnas in (notera lämnas, inte mejlas eller delas). Allt var inte bättre förr. I varje fall inte smidigare. Men även om jag är förtjust i att använda teknik som underlättar och gör vissa saker så mycket roligare kan jag inte säga att jag på något sätt är en super-IT-lärare ännu. Jag har däremot lärt mig mycket de två-tre senaste åren och jag får så många goda tips av mina Twitter-kolleger. Många av dem gör så mycket mer avancerade saker än jag. Snart delas Guldäpplet ut till den lärare som i år utvecklat skolan mest med IT. Just i år är kampen nog särskilt hård för så många skickliga lärare var nominerade och bland dem har man valt ut tre finalister. Min gissning är att guldäpplet tas hem av Karin Nygårds som lär mellanstadieelever programmera. Läs om henne och Geek Girl Mini här.

Lärare som Karin som gör imponerande saker med teknik och datorer kan nog också verka lite skrämmande. Ja, inte som personer förstås utan för vad de gör med elever. Det är lätt att tänka: men jag då, jag kan ju inget av det där?! Är jag då en kass pedagog?

Många lärare är trygga i sin roll att vara bäst i klassrummet, bäst i ämnet. När tekniken kommer in i form av bärbara datorer, plattor och allehanda mjukvaror som appar och program kan säkert en del lärare känna sig otillräckliga, kanske särskilt vi lite äldre som inte är födda digital citizens som våra elever. Men det viktigast är faktiskt att våga. Lär tillsammans med eleverna! Många av eleverna är faktiskt inte duktiga på att använda skolrelaterade program och appar, trot eller ej. Vissa har inte använt Google Drive eller andra molntjänster, vissa vet inte hur man lägger till tillägg i Chrome eller Firefox. Häromdagen fick jag hjälpa en elev att skicka ett mejl via Gmail. Eleverna är snabba på tangenterna och de vet hur man laddar ner och spelar diverse spel, men de har inte haft anledning att lära sig finesserna i Google Docs, skicka enkäter via Google Formulär eller behövt lära sig kuratera digitalt material. Faktum är att de inte alltid är särskilt intresserade heller, att lära sig nytt. Men de måste, menar jag. Vi kommer inte att få tillbaka till tiden före datorerna och internet, åtminstone inte om vi inte tror på världens undergång och totala förintelse. I stället är det vår uppgift att lära eleverna att smidigt, integrerat, ansvarsfullt och gärna på ett roligt sätt införliva den digitala tekniken i studierna precis som i livet. Den kommer inte att försvinna.

Några enkla IKT-tips för nybörjaren:

  • Sluta använda Internet Explorer. Chrome används numera av de flesta i världen och till Chrome finns så praktiska tillägg och appar som man har glädje av på många sätt. Chrome är synkad med hela Google Drive, där du kan lagra upp till 15 GB utan kostnad. Som reserv har du Mozilla Firefox eller Safari (om du använder Mac).
  • Skaffa dig en Gmail-adress för att få tillgång till GD. Kolla på några av alla fina hjälpfilmer som finns på Youtube och lär dig grunderna i GD. Det är bra att ha flera e-postadresser. Du behöver dem på nätet. Själv har jag en Gmail-läraradress och en mer personlig.
  • Samla allt trevligt du finner på nätet i något av alla fina och för detta ändamål ämnade verktyg, s.k. kurateringsverktyg. Man kan kalla dem för ett slags lättillgänglig digitala bokmärkessamlingar. Jag gillar bäst Pearltrees men andra bra är Pinterest (blir himla snyggt då det är mer bildorienterat), Scoop.it där jag samlar artiklar, List.ly och Pocket. Även Diigo är ypperligt: där sparar jag anteckningar och klipp. Diigo kan användas för att göra noteringar av olika slag i PDF-filer. Mycket användbart. Via Packrati.us kopplat till Diigo kan jag utan extra åtgärder automatiskt spara allt jag favoritmarkerat i Twitter. Mycket smart!
  • Kolla upp några av de vanligaste och mest lättanvända verktygen för klassrummet. Pröva t.ex. Mentimeter där du lätt kan förbereda några frågor till eleverna som sammanfattar lektionen eller ger dem chansen att tycka till. Andra jätteroliga och användbara verktyg är Kahoot, där du kan förbereda frågor till en riktig tävling, Socrative, som också har en inbyggd tävlingsfunktion, quiz och exit tickets.
  • Pröva några slumpverktyg, alltid uppskattade av elever. Med Random Picker och Random Name Generator och en annan kul med en kamel kan du enkelt slumpa namn. En favorit när man ofta jobbar med grupper är Team Maker, där eleverna kan få tillhöra grupperna bilmärken, dinosaurier, grekiska gudar m.fl. Praktiskt: bara benämna dem som Zeus-gruppen t.ex.
  • Skaffa dig en bra RSS-läsare eller feed reader på engelska. Min absoluta favorit är Feedly. I Feedly samlar jag alla bloggar som jag prenumererar på, utländska och svenska, samt andra sidor som ofta uppdateras som Skolverkets. Jag kan sedan när jag vill läsa inläggen och spara och dela dem om jag vill. Feedly är liksom en tidning med artiklarna (blogginläggen) samlade på ett överskådligt och snyggt sätt. Nedan visar jag Feedly.

 

 

 

 

(460)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.